Penseln är tankens och handens yttersta utpost. Och hjärtats. Intuitionens. Den personliga referensbankens. Temperamentets. En och annan målare har utvecklat en särskilt fruktbärande gemenskap med sina penslar och vågar lämna över en del av ansvaret till dem. Resultaten kan generera uttryck som i princip bara uppstår inom måleriet.
Hans Lifs verk kan representera begreppet ”måleriskt”. Han förfogar över det där otvungna, träffsäkra handlaget som tydliggör de avbildade föremålens karaktärer och söker sig vidare mot deras egenvärde som ting, bortom alldaglighet och konventioner. Genom åren har det funnits många målare som har uppehållit sig vid den problematiken. Några, som ägnat sitt konstnärsliv åt den, har lyckats närma sig möjligheternas gräns och i en metafysisk mening ”besjäla” de återgivna objekten.
Det är en fin målare vi kan stifta bekantskap med hos Vadstenagalleriet. Till stor del har han ägnat sig åt att gestalta mat; drycker som inspirerar till avsmakning, ostar som fått ligga framme lagom länge, frukter,
oliver... Allt är presenterat på ett sätt som får måleriets möjligheter att framstå som självklara.
En av de större målningarna är iögonfallande på flera sätt. Ett japanskt fat är skildrat med den särprägel och den lyster det förtjänar. Fatet är säkert gammalt. Har kanske använts flitigt. Det förtar på intet sätt dess skönhet, som Lif vidarebefordrat via sitt välutvecklade partnerskap med penslarna. Han målar sånt han ser omkring sig och inympar samtidigt egenskaper som borgar för konstnärlig dignitet.