På senare år har Hasti Radpour kommit att tillhöra de mest omtalade och omskrivna yngre konstnärerna i länet, mycket tack vare det hon producerar, men också för att hon på andra sätt visar att hon vill tillhöra de tongivande.
Den här utställningen innehåller verk från 2011 och framåt. Ett genomgående drag är ett slags närmande mellan en symbolisk kvinna och fåglar, i synnerhet de kloka korparna. Deras karakteristiska ”klonk” är kvarlämnat långt borta bland bergsravinerna, men den allseende blicken är närvarande. Det verkar som om de vill hålla ett vakande öga på vissa kvinnor, som om de vill lära sig mer om dem, bland annat genom att undersöka klädespersedlar som de lirkat loss från nån tvättlina. Skeendet försiggår utanför människans råmärken, men är ändå en del av livsbetingelserna.
Det här är åskådliggjort i två träsnitt, vilka i sig ger en vink om att Hasti är bevandrad i diverse olika konsttekniker. Träsnitten beledsagar det största verket, den drygt fyra meter långa, obetitlade målning som visar dansande, utlevande korpar. De utför något rituellt, strax under ett par guldskimrande trosor. Symboliken, eller den underliggande meningen, är det upp till var och en att fundera på. Egentligen är det inte alls nödvändigt att försöka klura ut den. Det räcker gott med kraften i fåglarnas fysionomier och rörelser och det ovanliga och faktiskt rätt poetiska i sammanhanget.
En tre- respektive en fyrdelad målning är av den art man aldrig blir klar med. Förutom balans, färghantering och annat, håller de inne med sin innersta betydelse, vilket gör den positiva utmaningen konstant närvarande.