Begreppet musiksmak har vi alla hört talas om. Den är olika för oss alla. Ni som slaviskt brukar läsa mina krönikor har fått ta del av min personliga smak. Åtminstone den del jag föredrar. Att jag använder mig av ordet föredra för att beskriva min förkärlek till hårdrock beror på att musiklandskapet är bredare än jordklotets diameter. Det finns ingen bra eller dålig musik, det finns endast åsikter, och beträffande mina tycker jag om hårdrock lite mer än allt annat.
Något jag dock noterat är att min smak skiftar i samband med årstidsväxlingarna. För närvarande är det mestadels så kallad symfonimetal som gäller i mitt ”hushåll”, en genre jag i regel konsumerar året runt, men påtagligt mycket mer när höstmörkret lägger sig. Framåt vintern brukar det i de flesta fallen vara den bästa musiken. Den innehåller väldigt mörk lyrik, som passar perfekt till vinterhalvårets mörkare dagar.
Under sommarmånaderna när dagar och nätter strålar i ljus domineras mitt Spotify av något gladare, ofta något med för metalgenren udda, exotiska instrument, som vanligtvis förknippas med folkmusik. Tänk er dragspel, fiol och flöjter adderat till distade gitarrer och dubbla baskaggar. I metalkretsar kategoriseras det som folk metal.
Våren kännetecknas av metal åt det brutalare hållet, exempelvis black eller döds. Varför det blir såhär är och förblir en gåta. Har det med väderförändringar att göra? Eller finns andra orsaker till varför smaken skiftar mellan årstider, precis som klädvalen och väglaget?
Mina egna reflektioner talar för känslor. Musik bär på en obegränsad mängd av den varan. Kanske är smakskiftet relaterat till de egna känslorna man bär på under de olika årstiderna. Bara min egen slutsats.
Bästa låtarna just nu:
Within Temptation – Paradise (What About Us)
Kamelot – March of Mephisto
ReVamp – Wild Card