Man kan läsa precis vad som helst på universitet. Precis vad som helst. Jag pratar inte om hela program med kandidatexamen á la civilingenjör rymdteknik eller ämneslärare högstadiet. Jag pratar om fristående kurser. Efter en sen anmälan läser jag sedan några veckor tillbaka två kurser på distans i en studietakt på sammanlagt 75 procent. En av dem heter rockens historia och mytologier. Precis som namnet antyder är det en kurs i rockhistoria omfattande dess ursprung och, vad jag personligen själv finner mest intressant, dess sanna och falska myter angående ursprung, attityder, fördomar etcetera.
Under mina tre år på estet musik fick jag lära mig mycket musikhistoria. Det finns dock två anledningar till att jag väljer att läsa vidare på ämnet:1) Jag ser det som en självklarhet att om man är grovt musikintresserad, oavsett genre, borde man kunna musikens historia. Inte i minsta detalj, men åtminstone väldigt grundläggande. Som dedikerat metalhead är jag personligen grymt nyfiken på vad just den genren och begreppet ”metal” härstammar ifrån.
2) Universitetsnivå. Större fördjupning, diskussioner, frågeställningar man aldrig tänkt över annars och i princip omöjliga att svara utan långa monologer. Exempelvis: Vad är rockmusik? Eller för att höja svårighetsgraden: Varför omnämner man rocken och genrer i allmänhet i singular? Finns det bara en ”rock”, en ”pop”, en ”soul”?
Eftersom mitt fokus främst ligger på hårdrock ska jag återgå till det. Hårdrockens solklara pionjärer är utan tvekan Black Sabbath. Enligt hans självbiografi avgudar Ozzy Osbourne The Beatles. Om Beatles aldrig existerat, hade Black Sabbath gjort det? Och om inte Sabbath grundats, hade något av dagens metalband gjort det? Eller om vi ska gå ännu längre bak i tiden; hade medlemmarna i Beatles respektive Rolling Stones börjat att spela ihop om bluesen inte hade funnits? Några väldigt bra frågor vi nog aldrig kommer att kunna svara på.
Bästa låtarna just nu:
Amaranthe – ”The Nexus”
Pink Floyd – ”Learning To Fly”
Amorphis – ”Towards And Against”