– Det är en plats för kulturhistoriskt intresserade men också en plats för att väcka intresse för kulturhistoria, säger Rejmyrekonstnären Sissi Westerberg, en av de sex konstnärerna som nyligen sov över på Öna för att utvärdera platsens potential.
Här finns varken el eller vatten och den som kräver elektronisk utrustning i sitt konstnärskap kan få svårt att skapa.
– Då är det mer en plats att låta sig inspireras, säger Westerberg.
Det är inte första gången som konstnärer besöker. Under 1900-talets bjöd två damer som hade sommarhus på Öna in kulturarbetare från Sverige för att njuta av platsen. På 70-talet donerades Öna till Östergötlands museum. 2002 blev byn ett kulturreservat förvaltat av Länsstyrelsen.
Det är Östergötlands museum och Region Östergötland som står bakom projektet och delar på kostnaden om 120 000 kronor. Man hoppas från och med nästa år kunna erbjuda kulturutövare både boende och arbetsmöjligheter på Öna. I dag finns endast ett konstnärsresidens i Östergötland, i Rejmyre.
– Mötesplatser och residens är efterfrågat bland konstnärer. Drömmen vore att kunna erbjuda ett par residensprogram per år, säger Maria Ståhl, kulturstrateg på regionen.
Något som konstkonsulenten Lena Wiklund från museet hoppas på är att allt arkivmaterial som finns om byn Öna, som består av fyra små jordbruk i ett mycket stenigt landskap med anor från hundratals år tillbaka, kan inspirera.
– I världen finns många residens i storstäder men det finns få på landsbygden, säger hon.
– Konstnärernas input på en kulturhistorisk plats är intressant för Östergötlands museum så att vi kan utveckla museet. Att det blir en ny slags forskning och utrönande - vad är det som museet har samlat in? Vad har vi i våra arkiv? Och hur kan man använda dem i ett annat syfte. Men vi har inga krav på konstnärerna, fortsätter Wiklund.
Frågan som konstnärerna kommer att ställa sig under sin vistelse är: Vad händer när den konstnärliga processen flyttas från en urban miljö ut till periferin?
– Kanske upptäcker man att det inte är en så stor motsättning, säger Melanie Klein, konstintendent vid museet.
– Idén om att konstnärer isolerar sig för att skapa är vanlig men att det är så här lantligt är ovanligt, säger Sissi Westerberg.
Nytt för i år är att Öna nu har informationsskyltar om platsen och de som bott här, som kan scannas med en mobiltelefon.