Han tar förstås upp det tjatiga om ungas minskande läsande och generationer som inte lär sig något i skolan.
Född 1990 säger sig Malm (i Expressen den 20/9) tillhöra en okunnig och historiskt grund generation och att det antagligen har något med läroplanerna från 1980 och 1994 att göra.
Men inte bara. Något har försvunnit. För enkelhetens skull kallat bildning, uttytt främst som en idé om vad en person är: självständig, djupt kunnig, omdömesgill och, framför allt, delaktig i en gemenskap som är större än den egna tiden och platsen.
”Om vi vill kan vi gemensamt sträva efter att göra idealet tillgängligt för fler”, skriver Victor Malm.
”Att vi blir ett folk med historia, konst och litteratur. Bildning, helt enkelt. Och inte ett som fogar sig i den för varje dag växande manipulationen, rotlösheten och osäkerheten.”
Att jag citerar en kvällstidningsskribent beror helt enkelt på att jag vill sprida några bra formuleringar kring det jag själv tycker är livsviktigt.
Lokaltidningsläsarna får ursäkta.
Och när jag ändå är inne på obskyra viktigheter som man tycks få slåss för obemärkt – och apropå vad som inte läses: den som har trängt igenom Thomas Lyreviks ”Den kungliga kleptokratin” får gärna höra av sig till mig (emeki60@gmail.com).
Jag har själv inte läst den men väl lyssnat till författarens föreläsning om boken, när han besökte Motala nyligen.
Jag ska inte propagera mot monarki och för republik i den här spalten. Det gör inte heller Lyrevik i sin bok. Han är forskare, tidigare departementssekreterare på finansdepartementet och statssekreterare i kulturdepartementet. Han tar inte ställning men gör en gedigen utredning.
Med hjälp av korruption, mutor, bestickning och falsk information berikar sig kungahuset, menar han. Statliga anslag till hovstaten och kungens representation redovisas inte. Mycket överförs till kungens och hans släkts privata förmögenheter.
I rättvisans namn ska dock påpekas att i veckan uteslöt faktiskt kungen vissa prinsar och prinsessor ur kungahuset; de får stå på egna ben.
Men om man söker på nätet efter reaktioner på och recensioner av ”Den kungliga kleptokratin” hittar man – ingenting. Jo, en enda text: en kort insändare i Dagens Nyheter den 25 juni i år, med rubriken ”Granska kungahusets tvivelaktiga affärer”. Skribenten anser det vara svårt att förstå varför Lyreviks sensationella resultat inte tas upp i medierna.
I övrigt tystnad.
Fogar vi oss möjligen i den för varje dag växande manipulationen?