Jag brukar ändå snabbt kasta mig över filmer – och annan kultur – som sticker ut bredvid och upp ovanför allt annat, sådant som tar sin egen väg.
Jag tror att jag skyggar lite för det påträngande, pinsamma, ansträngande jag är säker på att jag kommer att möta.
Det är ett intressant mått på kvalitet. Att en film lyckas nå in i ett slags smärtpunkt, att man som publik inte kan vika undan med blicken.
Jag blev helt golvad av Östlunds genombrott ”De ofrivilliga” från 2008, vilken faktiskt var hans sjätte film, men av de fem första var fyra kortfilmer som inte gjorde så mycket väsen av sig. ”De ofrivilliga”, och ”Turist” som kom 2014 och väckte mycken uppmärksamhet, är båda filmer som är obekväma att se, samtidigt som de är spännande och underhållande. Ingen annan svensk regissör har på länge uppnått den höjden. Utan att ha sett den Guldpalmsbelönade ”The Square” tror jag ändå man kan placera Östlund bredvid sådana namn som Bergman, Troell, Widerberg.
I en intervju i magasinet Filter säger Ruben Östlund att så som biografkulturen ser ut i dag förväntar sig folk inte att de ska behöva uppleva något som lämnar några spår. ”De filmer som påverkade mig som ung var de som inte summerade det man varit med om men som jag var tvungen att bearbeta efter att jag kom ut från biografen. De gav mig de rikaste diskussionerna tillsammans med de människor jag sett filmen med.”
Filmer med förenklade svar och snygga slut då? De ger effekten ”bra, nu kan jag lägga den bakom mig”, säger Ruben Östlund.
Just det. Jaha. Att tryggt ha vant sig vid de vanliga trygga jaha- och blaha-upplevelserna, är inte det mer obehagligt? Jämfört med att bli omtumlad och rentav illa berörd av det sant mänskliga i till exempel en Ruben Östlund-film – en som får en att vilja prata med sin omgivning om det där som skaver när man promenerar hemåt från bion?
Så att man kan bli underhållen och klokare – samtidigt.
Och som alltid vill jag uppmana till att ta en titt på vad som händer på våra lokala kulturscener. I Linköping står (och provocerar, hoppas jag) Henrik Schyffert på konsert- och kongress i dag – och i morgon, på samma scen: Mozartfest med Linköpings Symfoniorkester. Missa inte den.
Och inte heller Vadstena Nya Teaters krogshow ”Sista minuten”, i kväll och tre kvällar i nästa vecka.
I Motala i kväll blir det jazz på Sjöbris, med Jan Gerfast Band, samtidigt som det visas live-opera på stor duk, med svensk text, från Metropolitan, i Motala Convention Center/Folkets hus: Bellinis ”Norma”. Och söndag kväll på Kulturakademin vankas det klassisk sydstatsrock med Hogjaw från USA.
Eller våga bli provocerad på bio. Det kan väl ändå inte bli värre än verkligheten?