Med risk för att överlappa filmspaningen 8/5 så vill även jag nämna biografkedjan Svenska Bio, vars biografer i Motala och Mjölby tappert håller öppet även i dessa annars stängda tider.
För det är jag och många andra filmfantaster mycket glad. Och jag beundrar de envisa människorna som scannar biljetter, säljer godis och kör projektor för en skara av ofta bara fyra personer i den stora, salongen, trots åttapersonersregeln. Det är en lycka att få gå in i en riktig bio och se film på stor duk, även om salongen är så gott som tom.
Som om inte det vore nog visar bion fortfarande Oscarsvinnaren ”Nomadland”: bästa film, bästa kvinnliga skådespelare, bästa regi. Regissören är också kvinna, med rötter i Kina: Chloé Zhao.
”Nomadland” kommer att räknas in bland klassikerna, mästerverken, tror och hoppas jag. Ett strålande exempel på hur kulturen gör motstånd och ger oss styrka – om den klyschan kan ursäktas.
Filmen handlar om Amerikas nya nomader, de som tvingats ut på vägarna i – i bästa fall – husbilar av varierande kvalitet, offer för ett system som kastar bort människor och låter dem få klara sig bäst de kan efter det att infrastrukturen i vissa stater har rasat ihop. Fabriken stänger, staden dör, det finns inga skyddsnät.
Men klarar sig gör de. Med hjälp av varandra. Det är en film om solidaritet och kreativitet. Ett verk med hjärta, ett vars kraftfulla slag blir till mullret av krigstrummor mot rasismens, klassklyftornas, orättvisornas, materialismens USA.
Det räcker inte med det. Filmen hyllar friheten, att den kan finnas även för den som måste kämpa sig fram i ett samhälleligt utanförskap. Huvudpersonen Fern, en cirka 60-årig, alldaglig kvinna, spelad av den geniala Frances McDormand, vägrar inordna sig när hon får erbjudande om att inhysa sig hos sin materiellt mera framgångsrika syster.
”Jag är inte hemlös, bara huslös”, säger Fern.
Den sköra friheten är hennes hem. De vackra scener där hon ibland vandrar ut i, och oftare färdas genom, landskapen i sin lappade och lagade lilla husbil visar även de att det finns alternativ; det finns det som är mycket större än Trumps Amerika.
En visserligen hotad men ännu storslagen natur, ett lågmält men urstarkt uppror och lika livskraftig medmänsklighet blir till en lovsång om oss alla och vad vi förmår.
Man går ut ur biografen med ett leende och känner ett hopp som inget tycks kunna rå på.