Det var inte arvet efter Annie Lööf som höll Muharrem Demirok tillbaka. Det var Linköping.
Äntligen.
Så urholkat Linköping har varit sedan Muharrem Demirok förlorades till rikspolitiken. Ingen som vi murvlar kan ringa för en kommentar om ditten eller datten. Ingen att vredgat beskylla för fan och hans moster i kommentarsfälten. Ingen trygg konstant i det dagliga mediala flödet. Mer än två år av tomhet.
Men nu kan han komma tillbaka dit han hör hemma igen. Hit.
Det var såklart bara en fråga om tid. Olyckskorparna har kraxat sedan dag ett om att arvet efter Annie Lööf var för tungt att bära. Att han aldrig skulle få någon chans att vara sin egen ledare. Orättvist. Problemet har aldrig varit det. Eller de där nedriga misshandelsdomarna för den delen. Det har hela tiden varit Linköping.
Man kan ta Murre ur Linköping, men man kan inte ta Linköping ur Murre.
Det var i en intervju med Expressens Daniel Ingmo i höstas som det östgötska arvet gjorde sig påmint. Resultatet publicerades i podden Politikrummet Extra och slog undan benen för Demiroks framtid i partitoppen. Det är en följdfråga om hans första jobb som hamburgervändare på McDonalds som ställer till det. Den snart forne C-ledaren ska berätta om sin "go-to-burgare" och drar till med "McMurre" – en egen variant av Big Mac.
"Man delar upp den i två och så äter man den översta delen som en vanlig cheeseburgare. Sedan tar man den understa delen som en liten macka och så ketchup på den – och så äter man", säger han.
Vän av ordning vet att det inte är så en Big Mac är konstruerad. Ostskivan ligger på den undre halvan – inte den övre. McMurre är ett skuggspel för att dölja vem Muharrem Demirok egentligen är. En Linköpingspolitiker.
Clocks egen variant, Big Clock, nyligen dokumenterad av östgötafilmaren Gustav Górecki i dokumentären "Clock – socialist burgers inc", hade – till skillnad från McDonalds Big Mac – ostskivan på den övre halvan. Men statens hamburgerhak har Demirok aldrig sagt sig vare sig favorisera eller ha jobbat på.
En klassisk Big Mac har, och har alltid haft, ostskivan på den undre halvan. Det vet säkert Muharrem Demirok om han får tid på sig. Men han hade bara sekunder på sig att hitta på en burgare som är värdig rikspolitiken.
Linköpingspolitiker är, som vi sedan januaris utspel om att återinföra hamburgare på skolmenyn vet, vänner av helt vanliga trista sunkburgare utan krusiduller. Men det kan inte Demirok medge för riksmedia. Han måste inom loppet av några sekunder komponera en trendigt dekonstruerad variant i sitt huvud. En McMurre. En anomali.
Rimligen har Centerpartiets valberedning snappat upp citatet och ställt partiledaren mot väggen – och så gick det som det gick.
Nu är det dags att återvända till slätten där residensstaden är ett ständigt pågående vägbygge som behöver ett ansikte utåt att reta sig på. Där man inte behöver göra sig till. Där en enkel burgare duger som den är.
Välkommen hem.