Varje morgon äter jag en frukost bestående av en skål med soygurth och hemmagjord granola, ackompanjerat av två mackor med smör och skinka. Ja, om det inte är helg förstås. Då byts skinkan ut mot kokta ägg och Kalles randiga. Att bli lite galen och sväva iväg i frukostens förlovade land gör jag bara på hotell. Och då äter jag gärna så att jag är mätt i en vecka.
Jag brukar skratta åt min katt som har sina egensinniga rutiner varje dag. På kvällarna när vi ska sova gör han samma svängar runt i rummet och sängen. Han ställer sig sedan först på vänster sida för gos innan han testar om höger sida av sängen ger bättre utdelning. Varje kväll likadant. Och varje kväll hånar jag honom, bara en aning, för hans outtröttliga vanor.
Sedan inser jag att jag är lika skrattretande som katten när jag för andra gången på tre minuter innan sängdags sitter på toaletten och bara MÅSTE klämma ut några droppar. Bara för att jag råkade kissa innan jag borstade tänderna och kissandet måste såklart vara det sista som händer i kvällsrutinen, annars vet man ju inte vad som kan hända.
På samma sätt har coronarestriktionerna varit jobbiga. De ändrade på många av våra vanor och i början var det svårt. Men i veckan vaknade jag upp och insåg att det inte längre är så svårt.
Det sägs att det tar 66 dagar att få in en ny vana och det har vi passerat. Idag reagerar jag på människor som hälsar på varandra med kramar på film. När jag känner mig danssugen ser jag ett vardagsrum framför mig, inte en nattklubb. Och jag har insett att publiklös sport på tv är fantastiskt skönt att titta på!
Men vad händer om det här sitter kvar? Om våra vanor kring att inte längre gå på konserter, nattklubbar och föreställningar sitter i? När vi i en värld utan restriktioner inte längre kommer ihåg att det här är saker man kan göra?
Nöjesbranschen har skrikit att restriktionerna kan bli deras död. Men jag är än mer orolig vad som händer efter restriktionerna. När nöjesbranschen tror att allt ska bli som vanligt medan vi konsumenter har vant oss vid att inte konsumera.
Den värld som väntar runt hörnet är inte densamma som förut. Vi har nya erfarenheter, och framförallt har vi nya vanor. Jag hoppas bara att den nya världen har plats för alla, även de vanorna vi har glömt bort att vi en gång hade.