Kanske är det snarare dags att koppla av. Koppla loss allt och koppla på något annat.
Varje morgon scannar jag ett antal tidningars hemsidor. I marginalerna och ovanför rubrikerna, emellan rubrikerna, inne bland texterna och bilderna pockar tusen irrelevanta signaler på uppmärksamhet. Plötsligt dyker bilder av vågar upp. Vågar? Vill jag köpa en våg? Vem tror det?
Jag förstår: för att jag av en viss anledning ville kolla vad kröning innebär i samband med kalibrering av till exempel vågar har någon algoritm fått syn på det och antagit att jag söker köpa en våg på nätet. Men icke.
Samma sak efter att jag köpt ett klädesplagg via en nätsida. Skärmen dränks i månader av tröjor och jackor.
Man kan vänja sig. Men inte vid rubrikerna, de riktiga, de som visar vad som sker, både här hemomkring och längre bort.
En av allt att döma overkligt omdömeslös, mycket hög jurist – till råga på allt med östgötska rötter (hu!) – samlar till en jättekonstig presskonferens i sin trädgård. SVT och en kvällstidning direktsänder eländet! Ångrar sig snabbt redan samma dag, tror jag, men vad hjälper det.
Bara ett exempel på vad som försiggår. Annat också, som är mycket värre.
Jag reagerar som vanligt: vill inte dra något gammalt över mig men dra mig tillbaka in i något gammalt. Eller tidlöst. Det må vara nytt men ha tidlöshetens, eller snarare den oförstörbara kvaliténs kännemärke. Åtminstone i min värld.
En helt ny skiva dyker upp, med sångerskan Isabella Lundgren. ”Look for the silver lining” är titeln och på den sjunger hon elva standardlåtar. Alla slitna: ”Fly me to the moon”, ”Singin’ in the rain”, Charlie Chaplins tårdrypande ”Smile”.
Hon sjunger ärligt, innerligt, vackert till en jazzensemble plus stråkar. Det är just... tidlöst och helt enkelt bara ärligt och härligt. Hon vill nog också dra sig in i något gammalt.
Sådant vill man i dessa nariga vårdagar och kvällar vara i. Släcka skärmen, tända ljusen, sedan stänga av musiken, öppna fönstret och lyss till den tidiga vårens fåglar.
Putsa fönstren eller låta dem gro igen och stänga världen ute. Den är ändå förlorad. Nej.
Men leta upp kvalitéerna. De finns. Skivan jag nämnde. Och böckerna: Karl-Ove Knausgårds tegelsten – mycket omtalad just nu – ”Morgonstjärnan”. Den passar att läsa i påsk. Det gör också ”Shuggie Bain” av Douglas Stuart, Jenny Holmqvists ”Drift” och definitivt Emma Frans coronadagbok ”Alla tvättar händerna”.