Läsning är ständigt på tapeten i kulturdebatten. Det känns som om uppgiften att läsandet bland unga sjunker nämns någonstans varje dag. Och oron för läsandets framtid över huvud taget.
Men nyss var det bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Och av egen erfarenhet kan jag meddela att om den mässan visar hur intresset för böcker och bildning mår så kan vi vara lugna. Jag var inte där i år men jag vet hur trångt och närmast hysteriskt det var, som alltid.
Martin Ingvar, välkänd professor med hjärnkoll som har forskat på läsning och analfabetism, säger i en DN-artikel den 23 september att den mest betydelsefulla vinsten med läsning är att den stimulerar utvecklingen av abstrakt tänkande. Vilket vi behöver för att förstå hur samhället fungerar, vår egen plats som individ i grupp och hur man genom att lösa ett problem också kan lösa ett annat. Läskunnighet är i princip grunden till att världen har gått från en medellivslängd på 35 till 75 år, säger Ingvar.
Men vad läser vi nu, och hur?
Massor av texter på papper fortfarande, uppenbarligen. Men som alla vet är det otroligt mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Till exempel ljudböcker, vilket ju betyder att litteraturen har börjat konkurrera med sig själv. Är ljudbokslyssnandet ens ett sätt att ägna sig åt litteratur? Martin Ingvar gillar personligen inte ljudböcker:
”När du lyssnar på någon som läser en bok för dig så måste du leva i den personens takt. Tappar du koncentrationen så går händelserna förbi. När du läser kan du hålla din egen kognitiva takt. /…/ Jag har inte sett några studier på detta, men jag kan tänka mig att den som läser själv kommer betydligt djupare i texten.”
Jag känner många bokälskare i mycket mogen ålder som numera helt har övergått till ljudböcker efter att förut ha haft näsan i ”äkta” böcker.
Själv tänker jag ofta på vad det egentligen är folk läser. Utan att ha forskat i saken får jag för mig att vi – och det gäller läsare som är från kanske 13 till närmare 50 år – flyr in i en annan värld. Bokstavligen. Fantasy, vampyrer, Harry Potter, ”Game of Thrones”, ”Star Wars”, ”The Hunger Games”, ”Cirkeln” ”Divergent” är världar utanför vår egen och där kan vi tydligen mötas allihop. I en annan DN-artikel läser jag att ny forskning vid Luleå tekniska universitet visar att vuxna allt oftare läser litteratur avsedd för ungdomar. Vuxna har dock inte blivit barnsligare, säger forskarna.
Nja, säger jag. Jag undrar om vi inte flyr in i en låtsasvärld för att komma undan ett tungt ansvar i en allt mer utsatt tillvaro. Är det bra?