Invigningskonsert, Östergötlands Musikdagar
Sopranen Christina Nilsson, Östgöta Blåsarsymfoniker, dirigent Staffan Mårtensson
Missionskyrkan, Linköping, 10 augusti
Betyg: 5
Ibland blir man bara stående inför det faktum att man har något eller någon i tveklös världsklass framför sig, man blir liksom knockad och fritt svävande samtidigt.
Så var mötet med sopranen Christina Nilsson vid invigningskonserten av Östergötlands Musikdagar. Det blev i övermått vad landshövding Carl Fredrik Graf i sitt korta invigningstal kallade "härlighetsupplevelser".
Nilssons mest bejublade insats var arian ur Webers "Oberon", där hennes dramatiska utstrålning och imponerande teknik firade triumfer. Men jag blev ännu mer berörd av hennes enastående Leonora-aria ur Verdis "Ödets makt", där hennes sång var en palett av klangfärger och starka känslor, laddad med välljud över hela registret – smärtsamt vackert. Vilken röst! Vilken utstrålning! Vilken konstnär!
I övrigt hördes hennes gyllene stämma bland annat i musik från "Aida" av Verdi samt det ordinarie programmets avslutande "Aspåkerspolska" av Peterson-Berger.
Att vara en beledsagande operaorkester är ingen lätt sak, även om det denna gång inte handlade om monumentala former utan om avstyckade "hits" ur operalitteraturen. Det gäller att vara följsam, och – i Blåsarsymfonikernas fall – ha tillgång till goda transkriptioner från originalpartituren. Så var fallet, och de hade fina stunder i exempelvis uvertyrerna till ovan nämnda "Oberon" och "Ödets makt" samt det varsamt framförda "Intermezzo" ur Mascagnis "Cavalleria Rusticana": brasset lät varmt och fylligt, och harpans betydelse som klangkomponent var avsevärd.
Tanken var ju att konserten skulle genomförts på borggården, men att den nu på grund av uppenbar regnrisk flyttades till Missionskyrkans "svarande" akustik var av godo för ljudbilden och tydligheten.