Vi läser hans texter i Aftonbladet och hör hans matchanalyser i Viasat. Att journalisten Erik Nivas fotbollsintresse är både stort och ligger en bit bortom det traditionella kalenderbitandet och namedroppandet är svårt att missa.
– Jag har alltid haft fotbollen som en väg för att försöka upptäcka och förstå världen, säger han. Man kan se matchtröjorna som små ögonblicksbilder från mina fotbollsresor runt om i världen. De har så mycket att berätta. Om vad de betyder och står för.
Under tio års idogt samlande har Erik Niva numera runt 700 fotbollströjorna i, vad man kan ana, bågnande garderober. Nu ska de dessutom ut ur garderoberna. Han tar med sig hela samlingen, liksom kollegan Patrik Syk, på en turné i Sverige för att snacka fotboll och tröjor under rubriken "Flowers and Football Tops". Den 22 mars besöker de NP33 i Norrköping.
– Det ska bli jättekul att få visa upp min värld, säger han. Nästan alla fotbollsfans har väl en eller annan matchtröja hemma i gömmorna. Ett semesterminne eller en favoritklubb. Nu kan vi träffas och prata om det och jag ser mig som en sorts guide under utställningstillfället.
Erik Niva "skyller" hela sitt samlande på en enda spelare.
Italienaren Cristiano Lucarelli.
– Sommaren 2007 lämnade han sin klubb Livorno, berättar Erik Niva. Jag tyckte att det var så häftigt att han inte gick till Berlusconis Milan eller någon annan storklubb utan valde ukrainska Sjachtar Donetsk i ett försök att förstå sig på gruvarbetarnas utsatta situation. Hans matchtröja ville jag ha. Komplett med hans namn på ryggen i det kyrilliska alfabetet. Det krävdes en massa samtal och fax fram och tillbaka med Ukraina och lite bråkande med tullen i Sverige innan jag till slut hade tröjan. Det inspirerade mig att fortsätta att samla på tröjor som hade någonting att säga.
Sedan dess har samlandet rullat på och tröjförrådet vuxit. Något slut ser inte Erik Niva.
– Jag har undan för undan flyttat fram målsnöret men har nu insett att jag aldrig kommer att nå det, säger han. Men varenda tröja bär på en egen historia och fascinerande bakgrund. Det är så jag har lyckats rättfärdiga samlandet inför min omgivning. Jag kan också berätta någonting om varje tröja. Nästan varje tröja i alla fall. Det är några få som är anonyma även för mig. Under utställningen drar jag ett antal lappar på måfå som berättar vilka tröjor jag ska prata om. Det känns skrämmande att det kan bli någon jag inte har samma relation till. Lite spänning måste det samtidigt finnas.
Vi intervjuar Erik Niva per telefon och under samtalet befinner han sig på Arlanda. Flyget till London ska snart lyfta och senare på kvällen väntar Champions League-mötet mellan Tottenham och Juventus. Erik Nivas Tottenham.
– En ren privat utflykt, säger han. När "Spurs" spelar föredrar jag att lida i frid.
Trots att samlingen omfattar en mängd Tottenham-tröjor finns inte någon sådan med i packningen.
– Nej, jag har i princip aldrig matchtröja på mig. Framför allt inte när jag går på fotboll. Men de är sköna att gå omkring hemma och skrota i en söndagsförmiddag. Eller också har jag dem när jag är ute och joggar. Har man till exempel en Standard Liège-tröja på sig under rundan skärper man sig automatiskt. Då handlar det om att hedra klubben och färgerna.