Kung Arthur laddar för slutstrid. Den unga trollkvinnan i hans följe hjälper honom med förberedelserna. Hon har lite nytt hokus pokus på gång, och säger:
– Du kommer att få se saker du aldrig vill se.
– Som den här filmen, viskar min sarkastiske son i mitt öra.
För en gångs skull är vi överens. När slutstriden går förlorad i en flodvåg av onödiga specialeffekter ger jag upp det sista hoppet om ”King Arthur – legend of the sword”.
Det såg ut som en bra idé på papperet: Guy Ritchie är en smart och snitsig actionregissör som bland annat gjort Sherlock Holmes-filmerna med Robert Downey Jr och den eleganta ”The man from U.N.C.L.E” (2015) med Alicia Vikander.
Legenden om Kung Arthur som fostras av trollkarlen Merlin, drar det magiska svärdet Excalibur ur stenen och formar riddarna av runda bordet, är en av världens slitstarkaste. Den har berättats i olika former sedan 800-talet och blev populär på allvar år 1138 när den brittiske prästen Geoffrey av Monmouth publicerade sin skrift ”Historia Regum Britanniae”.
Filmatiseringarna är många, och bland dem finns ett av mina starkaste biominnen: ”Excalibur” från 1981 av John Boorman. Det var en fysisk filmupplevelse som stank av blod och brandrök, där tyngden av järnrustningarna och de bredbladiga svärden kändes ut i salongen. Tyckte jag då, 15 år gammal. I dag kan de högtravande replikerna och en del tidstypiska frisyrer upplevas som en smula fnissframkallande, samtidigt som Boormans sätt att använda musik av Wagner och Carl Orff fortfarande får mig att längta efter en lans, en häst och en fiendehär att besegra.
Varje decennium har sin version, få tar samma helhetsgrepp på legenden som Boorman gjorde.
Disneys ”Svärdet i stenen” (1963) handlar om Arthurs uppväxt. ”Den förste riddaren” (1995) fokuserade på riddaren Lancelot (Richard Gere) som bedrar sin kung (Sean Connery) och förför hans hustru, Guinevere (Julia Ormond).
”King Arthur” (2004) skippade all magi och gjorde Arthur (Clive Owen) till en romersk legoknekt som stred mot saxarna, anförda av en långhårig Stellan Skarsgård.
Och så har vi förstås ”Monty Pythons galna värld” (1975), lika odödlig som den ursprungliga legenden.
Mina barn är uppvuxna med tv-serien ”Merlin”. Det känns symboliskt att Katie McGrath, som spelade Morgana i den serien, spelar drottningen som mördas i inledningen på den nya filmen.
Sedan öser Guy Ritchie på med stora, datoranimerade djur och Arthur får lysande ögon och superkrafter när han håller i Excalibur. Värre trams har sällan skådats.