Bob Dylan har ju överraskat förr, år 2000 dök han faktiskt upp till Polraprisceremonin i sista stund. Den här gången har han dock tydligt tackat nej till Stockholmsbesöket och dessutom skickat ett tal. Vad han tänker vet väl bara han själv och Mr Tambourine Man...
Bokcirkeldeltagarna fick välja en låttext var (med ytterligare en i reserv). Ingen lätt uppgift minsann. Nyutkomna boken ”Bob Dylan. Sångtexter 1961–2012” innehåller runt 400 titlar och väger två kilo. Det säger en del! Deltagarna var i alla fall överens om en sak – Bob Dylans poesi hör ihop med musiken, musiken hör ihop med texten.
Det blev en ovanlig bokcirkelkväll med alldeles speciell stämning när låtarna ljöd ur högtalaren. Särskilt starkt blev det när Josephine Magnusson tog fram gitarren och knockade alla med sin snygga stämma. Häng med!
Sarah Gustavssons val
Blowin’ in the wind, 1962
Yes, and how many times must a man look up
Before he can see the sky?
Yes, and how many ears must one man have
Before he can hear people cry?
Yes, and how many deaths will it take ’til he knows
That too many people have died?
The answer, my friend, is blowin’ in the wind
The answer is blowin’ in the wind.
Sarahs motivering:
– Jag hade inte tänkt välja den, men den har satt sig i huvudet. Jag tänker det hemska läget i världen. Det är bara ett år sen som Stefan Löfvén sa att vi skulle ta vårt ansvar i flyktingkatastrofen. Det har hänt så mycket sen dess! Strik flyktingpolitik, Brexit, Trump. För första gången känner jag mig rädd, rädd på riktigt.
– Det är ju en av världens mest kända protestsånger, och den behövs mer än nånsin!
Tobbe Ljungdahl hade samma låt:
– Hans bästa låt! Enkel men briljant. Det är ju också en sång om livet, han växer upp och öppnar ögonen. Om den känns uttjatad? Nej, det blir den aldrig.
Josephine Magnussons val
Forever Young, 1973
May God bless and keep you always
May your wishes all come true
May you always do for others
And let others do for you
May you build a ladder to the stars
And climb on every rung
May you stay forever young
Josephines motivering:
– Det här var den första låt jag tänkte på, så jag behövde inte leta. Man kan läsa den ur olika perspektiv: En äldre person som uppmanar en yngre att vara modig, sann, rättvis, att bygga en stege till stjärnorna. Men också som en påminnelse till sig själv som vuxen, att man ska ha ett öppet sinne och inte stelna till. Man ska komma ihåg vad man ville, hu, gör jag det egentligen, tänker jag nu! Den är överväldigande och stor i orden, utan att vara sentimental.
Tobbe Ljungdahls (andra) val
Roll on John, 2012
Sailin’ through the trade winds bound for the south
Rags on your back just like any other slave
They tied your hands and they clamped your mouth
Wasn’t no way out of that deep dark cave
Shine your light
Movin’ on
You burned so bright
Roll on, John
Tobbes motivering:
– När jag var ung gillade jag Bob Dylan, det gör jag inte nu, trots att jag älskar musik! Så jag lyssnade och lyssnade, även på hans lite nyare skivor. Och nu har jag återupptäckt Dylan, kan man säga. Jag valde en hyllningslåt till en av mina favoriter: John Lennon. Den finns på albumet ”Tempest”, och ja, jag tycker det är riktigt bra. Nu har det ju blivit ett gäng skivor inhandlade (ha ha).
Mattias Hofvendahls val
Tombstone Blues, 1965
Well, John the Baptist, after torturing a thief
Looks up at his hero, the Commander-in-Chief
Saying, ”Tell me, great hero, but please make it brief
Is there a hole for me to get sick in?”
The Commander-in-Chief answers him while chasing a fly
Saying, ”Death to all those who would whimper and cry”
And, dropping a barbell, he points to the sky
Saying, ”The sun’s not yellow, it’s chicken”
Mama’s in the factory, she ain’t got no shoes
Daddy’s in the alley, he’s lookin’ for food
I’m in the kitchen with the tombstone blues
Mattias motivering:
– Där går vi loss! (Många stämmer in, och utbrister ”oj, vilken text!”). Jag var inget Dylanfan tidigare, jag har upptäckt honom nu. Jag fastnade först i musiken, sen började jag läsa texterna. Han har en sån observerande blick på sin samtid! Här tar han dessutom ett nytt perspektiv i varje vers, och berättar subjektivt ur olika ögon, en ny historia per vers. Men samma refräng. Och hela texten är full av historiska och bibliska referenser.
Jakob Carlanders val
Maggies Farm, 1965
I ain’t gonna work on Maggie’s farm no more
I ain’t gonna work on Maggie’s farm no more
Well, I try my best
To be just like I am
But everybody wants you
To be just like them
They say sing while you slave and I just get bored
I ain’t gonna work on Maggie’s farm no more.
Jakobs motivering:
– Den är från hans mest utskällda album ”Bringing it all back home” då han började med elgitarr. Han är så mångbottnad, så det var svårt. Men jag valde efter det bästa föredöme man kan ha, Barack Obama. Han gick och nynnade på den här låten då han väntade på valresultatet när han blev vald för åtta år sen. Och Jimmy Carter, som ju kom från Södern, har sagt att han fick upp ögonen för de svartas situation tack vare ”Maggies Farm”.
– Man kan ju också läsa den som ett finger till dem som nu tycker att han är oartig och inte kommer till Stockholm. Han har ju aldrig bett att få något pris!
Kristin Bergmans val
Ballad of a thin man, 1965
You raise up your head
And ask, ”Is this where it is?”
And somebody points to you and says
”It´s his”
And you say, ”What´s mine?”
And somebody else says, ”Where what is?”
And you say, ”Oh my God
Am I here all alone?”
Because something is happening here
But you don’t know what it is
Do you, Mister Jones?¨
Kristins motivering:
– Det är intressant att den blivit en symbol för ”Black Panther Party”, även om sången inte är helt lätt att förstå. Svarta pantrarna menade att texten symboliserar de svartas kamp i det vita, etablerade samhället. I refrängen återkommer en ”Mister Jones”. Dylan har aldrig avslöjat vem det är, förutom på en konsert i Japan 1986 där han säger: ”This is a song I wrote in respons to people who ask questions all the time. You just get tired of that every once in a while”.
Cissi Cras val
Bara en hemlös (Original: Only a Hobo, 1962).
Svensk text: Mikael Wiehe
Jag tog mej en runda på stan där jag bor
Då såg jag en hemlös som låg i en port
med ansiktet nersmort av lera och grus
Där måste han ha legat sen kvällen förut
Bara en hemlös och nu är han död
Ingen kan längre höra hans bön
Ingen som minns hur han svalt eller frös
Bara en hemlös och nu är han död
Cissis motivering:
– Jag har inte hittat en enda Dylanlåt som jag tycker om... så jag satte mig ner och läste nästan allihop. Men sen fann jag ett annat sätt att närma mig honom, via covers! Jag valde Mikael Wiehe och hans tolkning av ”Only a hobo”. Därför att den ger röst åt de svaga.
– Jag tycker det är särskilt viktigt nu som situationen ser ut i värden, så det är lite samma motivering som för ”Blowin’ in the wind”. Det finns så mycket nostalgi nu, det här ”Make America great again”, att det skulle ha varit bättre förr. Alla nationalister bygger sin retorik på det!
Till sist måste alla svara på den svåra frågan: Är Bob Dylan värd Nobelpriset?
Tobbe Ljungdahl: – Ja! Det han har skapat är en skatt. Han är verkligen en av de stora. Det är också bra med en ny genre.
Jospehine Magnusson: – Ja, han är absolut värd det! Det här med att det skulle vara ”Dylanmännens” pris tycker jag är fånigt. Det är att gå 100 steg tillbaks eftersom det säger att det skulle finnas musik som kvinnor inte förstår.
Kristin Bergman: – Nej! Håller med om att det är en skatt, en enorm produktion som jag inte riktigt kände till. Men sångtexterna är inte så ofta lättillgängliga, är ibland mycket svårtolkade, ibland intetsägande. Skulle någon fått det så är det Leonard Cohen, hans texter går rakt in i hjärtat.
Sarah Gustavsson: – Ja, för hans livsgärning! Jag tycker att det är ett tecken i tiden att priset går till en musiker och det öppnar för en diskussion om priser i konst och litteratur. Jag är ganska kritisk, men tycker att det är bra med förnyelsen.
Mattias Hofvendahl: – Ja! Jag hade ingen relation till Bob Dylan förut, men nu när jag läst och lyssnat och diskuterat så tycker jag att det är en intressant väg att gå. Han är väldigt berättande och han berättar mellan raderna.
Cissi Cras: – Nej! Jag skulle väldigt gärna vilja tycka att det är bättre än vad jag gör, jag förstår ju att han är stor. Men jag kan inte se det, och jag har verkligen försökt, både att läsa och att lyssna.
Jakob Carlander: – Nej, Bob Dylan är värd många pris, men Nobelpriset är till för annan litteratur som i dag lever ett hårt liv.
Sammanfattning: 4 för och 3 emot. Med det säger vi ”May you song always be sung. May you stay forever young”.