"Sorgen efter min mamma bet sig fast i flera år"

Som liten drömde Malin Kärrbrink om att arbeta som postkassörska. Idag arbetar hon som skådespelare och teaterpedagog. Och i vår är hon aktuell i inte mindre än tre föreställningar i Vadstena.

21 januari 2015 11:20

– Jag har alltid varit väldigt rastlös. Och jag tror att rastlöshet kan vara jättebra om man har en tydlig riktning. Men jag har aldrig haft det, säger Malin Kärrbrink.

För Malin tog det flera, flera år att inse att det faktiskt finns saker som hon är bra på. I dag driver hon sedan januari 2013 Vadstena Nya Teater, tillsammans med ett tiotal kollegor.

Malin Kärrbrink var bara 15 år när hon flyttade hemifrån. Året därpå började hon plugga på Marieborgs folkhögskola i Norrköping, allmän linje. Och det var där som intresset för teater väcktes. Ett intresse som tog henne hela vägen ner till Malmö, där hon gick en tvåårig teaterutbildning.

Hon beskriver sin uppväxt som lycklig, med närvarande föräldrar. Modern var hemmafru och fadern arbetade som tandläkare. Men i skolan trivdes Malin inte alls.

– Om jag ska göra någon slags vuxenanalys, så har det kanske att göra med att jag alltid har haft lite svårt för att underordna mig. Sedan var jag ganska töntig också. Lekte länge med dockor och var liksom inte bland de fräna, säger hon och fortsätter:

– Jag tror inte att den klassiska skolformen passade mig riktigt. Jag var väldigt skoltrött och gick aldrig i gymnasiet.

Hon är uppväxt på en gård utanför Tranås. Med mamma, pappa, två syskon och fem hästar. Men när Malin bara var 21 år gick hennes mor bort i bröstcancer.

– Sorgen efter min mamma bet sig fast i många år och gjorde mig ganska handlingsförlamad. Men jag förstod inte det då, berättar Malin Kärrbrink.

– Jag hamnade i något slags vakuum och tio år av mitt liv bara försvann. Jag var väldigt, väldigt vilsen under många, många år. Och gjorde i princip ingenting annat än att jobba, berättar hon.

Efter teaterutbildningen på Östra Grevie blev Malin Kärrbrink kvar i Malmö i elva år. Hon arbetade inom vården och servicebranschen, parallellt som hon sökte in till scenskolor runtom i landet. Men trots ihärdiga försök att nå drömmen om att bli skådespelare föll hon alltid på målsnöret. Och så en dag var lusten till teatern som bortblåst.

– Då gick jag en ettårig maskinteknisk grundutbildning och tänkte att jag skulle utbilda mig till möbelsnickare. Min morfar var möbeldesigner och hade Westbergs möbler i Tranås, så det har alltid funnits som intresse.

Men i slutet av utbildningen blev hon gravid med sitt först barn och flyttade år 2000 till Vadstena med sin man. För där fanns hennes moster Sessa, som var ett stort stöd för henne i samband med moderns bortgång.

På eget bevåg sökte sedan Malin till Shakespeare på Gräsgården och fick napp som allt-i-allo. Och i Vadstena blev hon kvar.

Sedan dess har Malin Kärrbrink medverkat i en rad olika föreställningar på Shakespeare på Gräsgården, Teater mitt i maten och på Vadstena Nya Teater. För en del är hon kanske mest känd som ena halvan av duon Ines och Vera.

Men för hennes egen del är det föreställningarna om våld i nära relationer som betyder någonting alldeles särskilt.

– Jag ömmar oerhört mycket för dem. De kräver väldigt mycket av mig som skådespelare. Speciellt ”Mammas pojke”, säger Malin Kärrbrink.

”Mammas pojke” är specialskriven för henne och det är Dag Norgård som har skrivit manuset. Monologen handlar om en mamma som försöker att förstå det brott som hennes son har begått.

Nu till våren är Malin Kärrbrink aktuell i inte mindre än tre föreställningar. Semesterparadiset, ”Mammas pojke” och nypremiären av den egenskrivna monologen ”Stå upp 45 plus!”.

Malin Kärrbrink.

Ålder: 48.

Bor: Vadstena.

Familj: En man, två tonårsdöttrar och en exman.

Gör: Arbetar som skådespelare och teaterpedagog.

Intressen: Att läsa, både romaner och facklitteratur.

Drömroll: Den ska jag skriva själv.

Bästa egenskap: Modig.

Sämsta egenskap: Att jag nog är lite lättirriterad.

Rädd för: Att något ska hända barnen.

Tror på: Att människan klarar av så mycket mer än vad hon tror.

Drömmer om: Ett varmare samhällsklimat, rent politiskt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!