Hannah är huvudperson. Hon är kändis i New Orleans, där hennes tv-program stått på topp men nu tappar tittare. Hennes chefer ligger efter henne för att hon ska vinkla programmet så att det blir en schlager igen.
Stans borgmästare visar gärna upp sig och sover med Hannah men det giftermål hon hoppas på kan hon glömma.
Offentliga frierier på krog, spektakulära förlåtelsescener i tv inför öppen ridå och stenhårt intrigerande för att knuffa sig uppåt i medievärlden är ingredienser i boken som känns extremt amerikansk.
Mitt i blåsten står snälla Hannah, som egentligen tror människor om gott. Som tonåring valde hon sin pappa och bröt upp från sin mamma och dennas nye livspartner med buller och bång och anklagelser som punkterade deras tillvaro. Vad var sant och vad var lögn av det den där lilla olyckliga 13-åringen trodde sig uppleva?
Ja, den frågan är en av grundbultarna i romanen, som också handlar om romantisk kärlek, om vänskap och om hur enstaka handlingar kan förändra riktningen av en människas liv.
Lori Nelson Spielman slår fast att ljuger gör vi, antingen för att skydda oss själva eller skydda någon annan. Och att visshet är tröst enbart för dårar.
En dag får Hannah brev från skolkamraten Fiona, som mobbade henne. I brevet ligger två stenar. Fiona ber Hannah skicka tillbaka en av stenarna om hon förlåter henne och ge den andra till någon hon själv är på kant med. Åratal senare blir det Hannahs mamma som får stenen. Då har Fiona blivit kändis på stenarna som finns överallt.
Lori Nelson Spielman snuddar vid det höga pris det kan kosta en människa att lämna ut sig offentligt. Men i stället för att göra en vettig analys av frågan låter hon förlåtandet breda ut sig till en sentimental smet. Till det kommer en riktigt banal kärlekshistoria med veckotidningsstuk.
Men visst, som sommarläsning i hängmattan kan boken passera. Den är underhållande och inte bara Hannah utan de flesta av dess personer är snälla. Och den ofta förhånade snällheten kan det behövas en dos av.