Vadstena briljerar för mig

Att komma till Vadstena är som att kliva rakt in i en historisk utställning, en vacker uppvisning i att bevara en stad.

Vadstena klosterkyrka.

Vadstena klosterkyrka.

Foto: Ola Axman

VADSTENA2016-11-04 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är november, lätt snöfall, iskall Vätternvind och bara några få plusgrader.

Ändå står Vadstena här i all sin prakt, som ett jättelikt ute­museum, och briljerar för mig med all sin mysighet.

Tidigare har mina besök här mest tillbringats på golfklubben, där jag inlett många säsonger genom åren eftersom banchefen Mats Bergmar ofta ordnat spelbar bana tidigare än många andra.

Den här dagen fokuserar jag på ­centrala Vadstena i jakten på nya smultronställen.

När jag gjorde detsamma i ­Motala för ett par veckor sedan fann jag ­biblioteket. Där blev det kärlek vid ­första ögonkastet.

Jag börjar min jakt vid slottet, där jag kliver av bussen. Jag vet, slottsområdet är ännu läckrare sommartid, men även så här års är det pampigt så det förslår. Jag älskar vallgraven, för mig är det den och läget vid Vättern som gör slottet så storslaget.

Efter en titt i bokkiosken i hamn­parken, en gammal rikstelefonkiosk där man kan byta böcker, så tar jag mig Storgatan bort mot Stora torget. Här har den gamla småstadskänslan bevarats mycket nedtonat och smakfullt. Jag minns hur jag i somras, på familjens Gotlandssemester, reagerade på hur Visbys centrum på senare år förvandlats till för mycket marknad och kommers.

Så känns det inte alls här i ­Vadstena. Apoteket på Rådhustorget är det ­kanske läckraste exemplet, där hus och skyltning är som hämtat från Gamla Linköping några mil bort.

Efter ett kaffestopp på Gamla ­konditoriet, och ett snabbt hej till MVT:s ­Vadstenareporter Emmilie ­Engström inne på vårt kontor på Stora torget, så går jag mot klosterområdet.

Tro det eller ej, men jag har levt i Östergötland hela mitt liv utan att ­besöka Vadstena klosterkyrka.

En enorm miss, ska det visa sig.

Det är här jag möter kärleken i ­Vadstena.

Vilken kyrka! Vilket tak! Vilken rymd!

Med anlag för att gapa med ­munnen när jag blir hänförd får jag här koncentrera mig hårt på att hålla igen munnen.

Här är platsen jag kommer återkomma till när jag är i Vadstena framöver.

När jag lämnar kyrkan inser jag att jag har suttit och tittat på valvtaket i stort sett hela tiden.

Nästa besök ska jag titta mer på ­väggar och golv.

Veckans...

Kolumn

...bok: Alex Schulmans ”Glöm mig”. En lika hjärtskärande som trollbindande historia om pojken som blir man, med det ständiga outtalade uppdraget att i alla sammanhang hemlighålla sin ­mammas alkoholism. Läs den!

...chock: Julskyltningen. Det blir en lång jul i år. Två månader närmare bestämt.

...lunch: Intog jag på Köket i Vadstena. Toppklass.

...beskrivning: Bosnisk-amerikanske ­författaren Aleksandar Hemon listade i DN alla drag som personifierar en ­psykopat, vilket resulterade i en ­tämligen exakt beskrivning av Donald Trump. Världen kommer aldrig vara redo för Trump som amerikansk president. Nästa vecka avgörs det.

Läs mer om