Nu är det 40. Jaså, nu blev det 60. Hoppsan, nu ändrades det till 50. Men vad konstigt, 60 igen. Nej, det handlar inte om någon läkarkontroll på en person med extremt låg puls. Det är hastighetsbegränsningen på Vickerkullavägen, eller snarare på 500 meter av Vickerkullavägen. Fyra olika hastigheter på en sträcka av 500 meter! Jag har nog aldrig varit med om nåt liknande. Jag var faktiskt tvungen att dubbelkolla mig själv och åka sträckan en gång till så att jag uppfattade alla hastighetsbegränsningar rätt. Lätt vimmelkantig konstaterade jag att det stämde. Hur tänkte ni här, funderade jag lite lätt förvirrad. Är det verkligen bra för trafikrytmen och säkerheten?
Vi svenskar gillar ordning och reda, men det här med hastighetsbegränsningar har blivit ett virrvarr. Det känns mer som ett påfund av något inte lika strukturerat sydeuropeiskt land. 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120. Dessutom finns det gator där bilisten ska hålla samma takt som fotgängare och cyklister. Vad väntar härnäst? 45 och 55? Ibland blir känslan att fokus hamnar på vad det är för hastighet i stället för vad som händer i övrigt i trafiken. Kan det verkligen vara tanken?
För egen del har jag svårt att förstå tanken med just 40. 30 känns solklart på de flesta sträckor som den hastigheten gäller, men 40? 40 är svårt. Jag försöker att hålla 40 (kanske 43), men allt som oftast ligger då andra bilister och nosar i baken. Dessutom hamnar jag ofta i valsituationen om jag ska köra på trean eller fyran.
Nu är det väl inte värt att klaga alltför mycket på 40, då blir det väl i stället 30 i hela stan. Men många olika hastigheter blir det.
Trevlig helg.