I Sverige säger vi Kalifornien och inte California. Men inte Virginien utan Virginia, noterar Jörgen Skogh i ett mejl.
Vem avgör vilka utländska namn som försvenskas?
Man kan hitta rekommendationer hos till exempel Språkrådet. Men i stort gäller som för språket i övrigt: användningen avgör vilken riktning utvecklingen ska ta.
Exemplet Kalifornien är belysande. Den är den enda av de amerikanska delstaterna som har ett svenskt namn, vilket antagligen beror på att den under 1800-talets guldrusch blev mer känd än övriga.
Platser som saknar band till Sverige har mer sällan fått ett svenskt namn. Länder är ofta mer kända än städer, och kallas därför oftare någonting annat på svenska än på det inhemska språket.
De här nybildade namnen kallas exonymer. De lokala namnen kallas endonymer.
I vissa fall används varken en svensk skapelse eller det inhemska namnet. Så är till exempel Neapel för Napoli ett namn som har kommit till svenskan via tyskan.
Väl inarbetade namn är svåra att ändra och kan vara lättare att uttala och stava. Å andra sidan är det i ett internationellt perspektiv enklare om namnvariationen är liten. Hellre Beijing än Peking, enligt det synsättet.