Östergötland våren 2016. Trångboddheten i Skäggetorp och Hageby har blivit extrem. 7-8 personer kan bo i en tvåa, golven är täckta av madrasser. Många har ingen egen bostad och flyttar runt hela tiden. Tillvaron bygger på korta andrahandskontrakt till ockerpriser, och sedan några veckor i vardagsrummet hos en kompis.
Vi berättar om vår tids hemlösa i en artikelserie just nu. För en vecka sedan intervjuade jag Maria som bor i ett källarrum i Motala med sina barn, ni kunde läsa om dem i onsdags. Min bild av Sverige fick sig en törn när jag klev ner för källartrappan. Sex barn som inte haft något eget hem på två år. Barn som är på väg in i samhället i den integrationsprocess som är så viktig. Hur ska de kunna läsa läxor tillsammans med fem syskon i ett fuktigt källarrum? Vad får de för bild av det samhälle de ska leva sina liv i?s
Jag har pratat med många människor som berättar om den allt värre bostadssituationen i Norrköpings och Linköpings ytterområden. Bilden är dyster. Den akuta bostadsbristen har förvandlat områdena till handelsplatser för bokföringsadresser och skamlöst dyra andrahandskontrakt. 20 personer kan vara skrivna på samma adress medan de flyttar runt mellan olika lägenheter där ägarna förbjuder dem att skriva sig. Priset för en bokföringsadress är i dagsläget 500 kronor. Mycket är rena bedrägerier, familjer som bor i lägenheter betalade av socialen flyttar någon annanstans för att sedan hyra ut sin lägenhet i andra hand. De är ofta långtidsarbetslösa och ser andrahandsuthyrningen som ett sätt att kunna leva på en lite bättre ekonomisk nivå. Det är olaglig och omoraliskt. Men i ett land där de rika blåser samhället på sju miljarder skattekronor per år är hyresfifflet kanske inte förvånande.
De hemlösa har olika livssituationer, de är arbetslösa, skuldsatta, människor med psykiska och sociala problem och många andra. Det är en växande grupp som har det gemensamt att fastighetsägarna inte vill ha dem som hyresgäster. Nu fylls gruppen på av nyanlända som helst vill bosätta sig i städerna. Många av dem som bor och arbetar i ytterområdena anser att det är absolut nödvändigt att skrota lagen om eget boende (EBO). Om de asylsökande fortsätter att flytta in i redan trångbodda områden kommer det att sluta i socialt kaos.
De billiga bostäderna blir inte fler, renoveringar med höjda hyror gör att de blir färre. I städerna byggs massor av dyra bostäder, men allt färre tror på förhoppningarna om att det ska skapa flyttkedjor som löser bostadsbristen för de fattiga. I områden som Skäggetorp och Hageby står situationen och väger. Å ena sidan en omfattande arbetslöshet, trångboddhet och barn som inte tror att de har någon framtid. Å andra sidan många goda krafter, bra skolor, engagerade människor, unga som pluggar och kämpar. En fördjupad bostadsbrist kan få allt att väga över till den negativa sidan med social oro och växande kriminalitet. Norrköping och Linköping måste agera nu, och det är svårt att se någon annan lösning än att snabbt bygga många billiga bostäder.