Förra veckans krönika, om föräldrar som pottränar sina barn på exempelvis bussar, innebar en ofrivillig djupdykning i svensk blöjhistoria och avföringstradition. Jag raljerade kring att detta kanske är en ny trend . . . och så visar det sig att det är det!
Från olika håll har jag nu blivit undervisad. Ibland ganska bryskt. Eftersom ni läsare sannolikt är lika ålderstigna som jag, ska jag i sann folkbildningsanda dela med mig av mina nya lärdomar. Vi snackar om en blöjrevolution!
Häng med nu: På 1980-talet, och dessförinnan, hade barnen blöjor tills de var 1,5–2 år. I dag har de blöjor tills de är 3–4 år. Meningarna går isär om vad det beror på. Äldre människor tror att det beror på att föräldrar av i dag är för slöa eller för stressade för att inleda potträningen tidigare.
Föräldrarna skyller på blöjtillverkarna. Dagens allt-i-ett-blöjor är för sköna och tillåter att man travar omkring med en rejäl bajshög en god stund, eftersom blöjan suger upp så effektivt.
De har dessutom ett slags censor som gör att de ändrar färg när det kommit något i blöjan, som en omedelbar signal till föräldrarna.
På 1950-talet kom cellstoffblöjan. Fram tills dess fanns det bara tygblöjor. Eller ingen blöja alls.
Jag är född 1961. I slutet av årtiondet bytte jag ofta blöjor på mina småbrorsor. Det var en hel vetenskap att knyta plastsnibbarna (samma plast som i en vanlig matkasse) så att den stela och oformliga blöjan, som liknade en jättebinda, hölls uppe utan att plasten skar in i huden.
Alla småbarn går bredbent, men så bredbent som vi stackars 60-talister tvingades gå har ingen annan generation behövt göra.
Av miljöskäl gjorde tygblöjan comeback på 80-talet. Den var väldigt poppis, tills det visade sig att det evinnerliga tvättandet innebar minst lika stor miljöpåverkan som engångsblöjorna. Fast på ett annat sätt.
Det långa blöjanvändandet gör att känsliga barn får urinvägsinfektioner. Och inte är det särskilt klimatsmart heller.
Det är därför som blöjupproret har startat och bebisar får börja bekanta sig med pottan tidigt, vissa redan på BB. Det finns en uppsjö av potthjälpmedel, som klistermärken som ändrar form när det kommer kiss på dem. Och batteripottor som spelar en trudelutt när det landar något i den.
BVC har nya nationella riktlinjer och uppmuntrar föräldrarna att börja potträna innan barnet går. Babypottning är en stark trend och Facbookgruppen ”Blöjfri bebis” har 8 000 medlemmar.
Det är därför vi ser små barn över pottor, på bussar, i parker och i affärer. Pottan har flyttat ut från badrummet och tagit plats i det offentliga rummet. Upproret är en vattendelare. ”Äckligt och respektlöst”, tycker vissa. ”Helt okej om det sköts snyggt”, tycker andra.
Håhå jaja. Varför ska allt alltid bli så polariserat i detta land? Å ena sidan: barn som går i blöjor nästan tills de ska in i förskoleklass. Å andra sidan: barn som ska sitta på potta (eller hållas över den) innan de ens kan sitta.
Hur orkar föräldrarna till de sistnämnda? Jag menar, att ha småbarn är ju jobbigt som det är.
Nä, in med cellstoff och plastsnibbar. När huden svettas under plast, och det mesta rinner ut längs låret, då går det fort att bli blöjfri.
PS. Nu ska jag ha semester ett tag. Håll ställningarna gott folk, så hörs vi igen 24 november.