Har du hört talas om dumpster diving? Det betyder containerdykning. Utövarna är på jakt efter fullt funktionella containerfynd, som någon annan har slängt men som de själv har användning för.
Under senare år har containerdykning efter mat fått ett uppsving. Eftersom både restauranger, affärer och privatpersoner slänger fullt tjänlig mat har andra bestämt sig för att ta den tillvara. Detta görs som en politisk manifestation mot konsumtionssamhället och dagens resursslöseri, för klimatet eller ibland för privatekonomin.
Slängde sina bilnycklar
Det är mig veterligen inte så vanligt att 62-åriga gubbar dyker i containrar, men min gör det.
Första gången skulle han dumpa lite elgrejer på återvinningsstationen. En trasig utearmatur, en kapsejsad adventsstake och lite sånt. När allt var slängt i sina respektive containrar satte han sig i bilen för att köra tillbaka till jobbet. Men vänta nu, var var bilnycklarna?
Men va fa . . . , han hade haft dem i handen när han slängde i den sjuarmade adventsstaken och tydligen råkat hiva i även dem i containern!
Gubben gav Mission Impossible en chans, lyckades ta sig ner i den överfulla containern och mot alla odds hitta sina bilnycklar, på toppen av metalskrotsberget.
Allmän dårskap?
Vad är brottsrubriceringen på sådana tilltag?
Olaga intrång? Allmänfarlig vårdslöshet? Egenmäktigt förfarande? Lydnadsbrott? Allmän dårskap?
Jag är väldigt tacksam att han inte svimmade eller något därnere i containern för metallskrot. Hade han i nästa led i så fall sorterats som aluminium, koppar eller stål? Med tanke på den karlns vilja hade det säkert blivit stål.
Dags igen
Härom dagen var det dags igen. Gubben var en rättskaffens, miljömedveten medborgare och åkte iväg med bilen full av bråte.
Allt hade hivats ned i respektive container när Gubben fick se en bekant kartong på botten av en container. En kartong full av viktiga dokument som fakturor, jobbhandlingar, försäkringspapper, äktenskapsförord, ett bygglov . . . som skulle transporteras från jobbet till hemmet för att sättas in i pärmar.
Den här gången var det för lite skräp i containern för att Gubben skulle våga hoppa ned på botten. En anställd på återvinningsstationen kom dock till undsättning med en lång krok och lyckades fiska upp den viktiga kartongen.
Jag har tipsat honom om att han skulle kunna förvara viktiga papper i något annat än en banankartong i bilen. Typ i en portfölj eller så. Nu har han gått över till platspåsar och det känns verkligen inte så mycket lugnare.
Vad härnäst?
Vad ska han oavsiktligt råka dumpa härnäst? Hatten eller katten? Byxan eller yxan? Mobilen?
Jag blir numera lite orolig varje gång jag vet att han ska till återvinningsstationen. Jag kan se för mitt inre hur jag en mörk kväll irrar omkring bland återvinningens containrar och förtvivlat gastar:
”Hallå, min älskling! Var ääär du? Du svarar inte i mobilen och det är snart natt! Är du nere hos däcken, i metallskrotet eller bland det brännbara?”