Jag borde ha kunnat förutspå att något sådant här skulle kunna hända.
Det händer alltid mig sådant här.
Självklart äter jag inte längre p-piller. Det var många år sedan jag slutade vara fertil och gick in i värmevallningarnas basturike. Numera är jag konstant het som en masugn.
Katter och p-piller är ett kapitel för sig. Ytterst få katter tar tabletten frivilligt. Och jag vågar ju inte krossa den i maten eftersom det då kan råka bli brorsan Astor som får den i sig.
Nä. Jag bänder upp Alices gap, kastar in tabletten, håller igen hennes käkar samtidigt som jag killar henne på halsen, för att stimulera sväljreflexen.
Allt det här krånglet behövdes inte på mig själv. Jag bara kastade in och svalde, jag.
Så här ligger det till: Jag glömmer ideligen att bondkatten Alice ska ha sitt p-piller på onsdagar. För att få ordning på rutinen bestämde jag mig för att placera hennes ljusblåa lilla piller i min egen dosett för medicin.
Till saken hör att det just nu ligger väldigt många tabletter i varje dagsfack. På morgonen tar jag: två små hudfärgade blodtryckstabletter, två små vita abstinenstabletter (håller på att sluta snusa) samt en D-vitamin. På kvällen tar jag en stor orange blodtryckstablett.
För att göra det enkelt för mig tar jag på morgonen bort den stora tabletten, som ska tas på kvällen, och hivar i mig alla andra.
Vilket i onsdags innebar även en liten ljusblå Promon på 5 milligram. P-piller för katter.
Jag konsulterade Gubben som är duktig på mediciner, åtminstone sådana för människor, via sms.
– Vad kan jag förvänta mig för effekt av denna för mig nya medicinering?
– Tja, du får i alla fall inga kattungar! Man brukar räkna med att 1/3 tar medicinen som de ska. 1/3 som de inte ska och 1/3 inte alls. Att man tar kattmedicin är dock inte så väl dokumenterat.
Jaha. Det blev jag ju inte mycket klokare av.
Det enda jag med säkerhet vet är att jag INTE kommer att få kattungar.
Förhoppningsvis klarar jag mig undan de biverkningar som kan uppstå vid långvarig behandling med p-piller för katt. Som juverförändringar.
Nu väntar jag spänt på andra effekter av tablettintaget.
Vad kan det bli?
Ovanligt hög svansföring.
Långa spetsiga hörntänder.
En otyglad smak för mus.
En överläppsmustasch som växer ut till morrhår.
Jag lovar att informera läsekretsen så fort de första kattastrofala tecknen dyker upp.
Mjau på er!