Det är klart att jag undrat över vad Gubben sysslat med under vintern, när han efter jobbet och i skydd av mörkret tassat ut i trädgården.
Jag har i dunklet anat hur han går fram och tillbaka mellan snickerbo och den gamla mattställningen i bortre delen av trädgården, mot skogsbrynet till. En sträcka på kanske 20 meter.
Ibland har han varit utrustad med diverse verktyg, träribbor och ståltråd. Nu när ljuset kommit åter har jag noterat diverse nytillkomna träkonstruktioner, inte helt olika galgar för hängning, i trädgården. Ofta kommer han in muttrande. ”Förbannade marodörer . . . alla är emot mig . . . nu jävlar är det krig”.
Visst. Fågelmatning är en till synes harmlös, och därtill godhjärtad, syssla. Men nu har det antagit smått sjukliga proportioner. I snickerbons lådhurts hittade jag i helgen talgbollar i varje låda. Vi snackar över 100!
Därtill två jättehinkar med frön.
”Ja men, det var ju extrapris”, försvarade sig Gubben när jag konfronterade honom med gömmorna.
Månadsnotan torde motsvara utgifterna för tre–fyra travhästar. Matningen kräver dessutom att han ständigt bygger nya barriärer av kompostgaller.
Det handlar om en flock hjortar på cirka 20 djur som har vår mattställning och dess omgivningar som sitt kombinerade sovrum och kök. De stångar ner solrosfröna från fågelautomaterna.
Det handlar om ett stort gäng kajor som slukar en talgboll i sex–sju tuggor och skrämmer livet ur de små.
Det handlar om ekorrar. Häromdagen rusade Gubben ut, greppade ett kompostgaller och svingade det upp mot den arma ekorren som tagit skydd i det höga körsbärsträdet. Så nu har vi ett kompostgaller hängande i en gren fem meter upp . . . När jag blev en smula upprörd över tilltaget fräste han bara: ”Äh, allt är Alice Tegnérs fel, med den där jamsiga visan. Tänk bort svansen så är det som vilken råtta som helst!”
Och – inte minst – det handlar om två unga och väldigt jaktsugna bondkatter. Säg småfågel och deras ögon går i kors och snålvattnet stänker.
Om Gubben daltar med småfåglarna så daltar jag med katterna. Det faktum att mina skyddslingar nu DÖDAR och ÄTER Gubbens skyddslingar har gjort vårt äktenskap en smula ansträngt.
När Gubben ser någon av katterna lurpassa under den gamla rutschkanan, för att snart göra ett blixtsnabbt utfall, öppnar han altandörren och ropar in dem för mat, allt enligt devisen ”mätt katt jagar sämre”. Därmed har även kattmatskontot skjutit i höjden.
Och nu har vi ett verkligt skarpt läge där hemma. Ett blåmespar har flyttat in i en av holkarna på sädesmagasinsväggen. De bygger bo för fullt och för att underlätta de blivande föräldrarnas tillvaro har Gubben hängt talgbollar runt omkring holken. Under sitter två bondkatter och slickar sig om munnen och bidar slugt sin tid.
Ni hör. Kniper katterna någon av blåmesföräldrarna eller deras avkomma är det krig.
Han blir irriterad när jag för ämnet på tal. Han vill inte tala om vilka mängder det handlar om. Han gömmer det för mig. Jag är på väg att bli en medberoende.
Anonyma alkoholister (AA) känner jag till. Liksom anonyma narkomaner (AN). Och anonyma överätare (AÖ).
Men AFM (anonyma fågelmatare), finns det?