Den som studerar Facebookflödet en sen lördagskväll kan notera en annan ton. Djärvare utfall i debatterna. Mer svordomar och mindre eftertänksamhet. Uppdateringar som gränsar till pekoral. 8 av 10 svenskar skickar sms när de har druckit alkohol. 4 av 10 ångrar det dagen därpå.
Det är dags för en fylleapp. Med den kan du fortsätta använda din smartphone – OCH dricka alkohol. Det finns appar som tangerar fylleappen, men i mitt tycke är de onödigt krångliga och innefattar ett lås i form av en matematisk uppgift som ska lösas för att sociala medier ska bli tillgängliga. Jag är totalt rudis på matte och skulle inte ens i helnyktert tillstånd kunna använda mobilen. Jag tror på en lättare variant.
För människor med hyfsat normal alkoholkonsumtion aktiveras fylleappen fredagar och lördagar klockan 20 och är igång tolv timmar framåt. För hopplösa fall kan man tänka sig att den är igång veckans samtliga dagar. Dygnet runt.
Initialt är appen en alkometer. Du blåser in luft i mobilens mikrofon och vid mer än 0,5 promille alkohol aktiveras appen automatiskt.
Nu kan du göra allt det där som många gör med för många glas innanför västen: Skicka ett mejl till chefen, fullt av okvädningsord och med en bifogad uppsägning. Vara självutnämnd expert i Facebookdiskussioner. Skicka sms till ditt ex: ”Fan, visst hade vi det ändå ganska fint tillsammans? Du kan väl ringa!”. Twittra 140 tecken som i din hjärna är det mest insiktsfulla som formulerats av människohand, men som av dina följare hånskrattande utnämns till årets pekoral.
För DIG ser det ut som om dina inlägg har gått iväg.
Men det har de inte. De ligger i en fyllekorg. Dagen därpå frågar telefonen: ”Vill du verkligen skicka följande, som du skrev efter klockan 20 i går kväll?”
Man kan tänka sig en avancerad modell av fylleappen som inkluderar samtal. Du ringer upp en person i ditt kontaktnät och appen levererar ett: ”XX kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu”. Gäller inte 112-samtal.
Nu hjälper ju inte appen i alla lägen. Själv är jag mästare på att begå pinsamheter även i helnyktert tillstånd. Som när jag bevakade en bröllopsmässa och intervjuade människor om vad kärlek och passion betyder för dem. De svar jag fick var lite tama och jag sms:ade Gubben: ”Älskling! Synd att inte vi kan vara med. Skulle definitivt blivit mer hetta och stuns”.
Men det skickades inte till Gubben. Det skickades till en östgötsk präst jag haft kontakt med för ett reportage dagen före. Han svarade aldrig.
Jag skulle vara i behov av en lightversion av fylleappen. En app som alltid, oberoende promillehalt, gör en dubbelkoll: ”Vill du verkligen skicka detta och ska det till XX?”
Den skulle fler ha behov av. Vissa bokstäver sitter ju förödande nära varandra på tangentbordet.
I samband med att Musikhjälpen arrangerades i december hade jag en kort sms-konversation med en företagare som sålde en nakenkalender med sitt fotbollslag, för att dra in pengar till klimatflyktingar.
”Hej! Carina Glenning på Corren här. Vore trevligt att träffas och göra en artikel om nakengänget.”
Blixtsnabbt kom det korta och kärnfulla svaret.
”Ja! Kuk!”