Jag börjar undra om tillverkarna av adventsljusstakar är i maskopi med läkemedelsföretagen. Den enda ambitionen med moderna stakar tycks ju vara att åsamka sina ägare psykbryt.
De lyser, med lite tur, EN adventsperiod. Sedan ställs de in i en garderob där de går sönder till nästa första advent, varpå dess arme ägare febrilt försöker utröna vilken av de sju små lamporna som är den felande länken, och samtidigt grunna över hur något kan gå sönder av att bara stå.
På Facebook är avsaknaden av adventsfrid påtaglig.
”Hur kan en sjuarmad seriekopplad stake lysa med fem ljus? Och varför funkar inte alla små glödlampor i burken och varför ska det vara så svårt att se hur många watt eller volt det står på lamporna. Köper nya stakar imorgon!”
”Och varför funkar inte stakarma fast man kollar varje lampa i en annan av de åtta ljusstakarna i samlingen och de är hela DÄR. Och sen räcker det att man ruskar lite i ljusstaken så tänds den. Och så släcks den när man ställer den där den ska vara. Och då hjälper det inte att ruska den”.
”Sannerligen ett adventspyssel det aldrig pratas om!”
”Man ska skruva ur lamporna medan stakarna vilar”.
”Ett trick är att prova allihop med ett 9-voltsbatteri. Det är bara att hålla lampan mot batteriet”.
Av husets fem stakar var det bara en som fungerade i år. En stake från 50-talet som jag köpt billigt på Hjärta till hjärta. De övriga tycks ha självdött under sommarhalvåret. Trots en jätteskål med små glödlampor var det lögn i helsike att få fart på dem.
Jag såg ett billighetsvaruhus annonsera om adventsstakar för 25 kronor. Inte konstigt att sånt skit går sönder innan man hinner packa upp det. Varför är det ingen stake i moderna stakar?
Och varför pratas det så lite om att modern elektronik är tillverkad för att gå sönder så fort som möjligt, så att hjulen snurrar och ger klirr i kassan? Tv-apparater, mikrougnar, musikanläggningar, brödrostar . . . förr kunde såna grejer hålla i över tio år, nu håller de max ett.
Det vräks ut elektronik som är skräp redan när det lämnar fabriken. Och tyvärr är högt pris inte längre någon garanti för hög kvalité. Kasta, köpa nytt, kasta, köpa nytt.
Det är ett äckligt ekorrhjul som är svårt att ta sig ur.
Ljusslingor är en annan adventsmarodör. Jag undrar hur många tusen Gubben och jag lagt ned på sådana. En virade vi runt eken. Den lyste i två dagar sedan hade någon (ekorren som bor där?) bitit av sladden. En gigantisk sak strålade ut likt en imaginär julglran från flaggstången. I fyra dagar. Sedan låg allt i ett enda virrvarr på backen. Hjortar eller vildsvin eller dålig förankring?
Jag vet, det är knappast tillverkarnas fel, men inte förknippar man direkt slingorna med god kvalité?
Häromveckan kom Gubben hem med en slang med ilsket lysande lampor inuti, och draperade den på ett skitfult sätt på balkongen. Bara slängde dit den, liksom. Det såg faktiskt inte klokt ut, som om en jätteinsekt nedstigit från rymden och ställt sig i brygga på vår balkong. Häromkvällen, när han inte var hemma, gjorde jag om det. Trasslade loss allting och började vira slangen lite snyggare. Tio sekunder innan jag var klar slocknade hela sista metern. Så nu är det lika fult igen. Fast på ett annat vis.
Nä, man får sköta tindrandet själv helt enkelt.
Med önskan om en fridfull, om än nattsvart, tredje advent!