Jodå, det finns ljusglimtar här och var

I dag måste min krönika handla om något annat än - ja, ni vet vad. Varför inte om glädjeämnen?

Tuffa tider, men det gäller att ta tillvara ljuglimtarn, menar Mats Bengtsson.

Tuffa tider, men det gäller att ta tillvara ljuglimtarn, menar Mats Bengtsson.

Foto: Anders Törnström/Akrivbild

Krönika2020-04-25 09:55
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När det, som just nu, är brist på evenemang och sociala tillställningar kan det lätt blir lite...trist. Det går ju inte att sitta i tv-soffan och plöja tv-serier på Netflix i det oändliga.
Visst, kanske är det svårt att ersätta de där kickarna som till exempel en konsert eller en fotbollsmatch kan ge, men det finns alltid ljusglimtar.
De dyker ju upp hela tiden, de där ögonblicken eller stunderna då livet känns extra bra. Och det behöver ju inte alltid vara några stora omvälvande saker.
Själv kan jag bli lycklig över att hitta en ny - eller ibland gammal - låt på Spotify, eller rentav upptäcka ett nytt - eller gammalt - band.
Ungefär samma känsla verkar min fru U få när hon upptäcker att någon ny blomma eller växt som tittar upp i trädgården. Knasigt, jag vet.

Nu när vi fått en tidig fläkt av sommaren, så är grillkvällarna en sak som lyfter tillvaron. Det där med att förbereda; marinera, fixa tillbehör och göra såser, sedan tända grillen och känna dofterna. Självklart ska det också vara lite skön musik i bakgrunden. Det kan inte bli så mycket bättre, i mitt tycke. Då är det så att man för en stund glömmer det där som jag inte skulle skriva om i dagens krönika. 

Under den gångna veckan har vi också kunnat glädje oss åt det lägsta bensinpriset på många år. Det var nästan så att jag fick lust att ta en rejäl sväng med bilen för att kunna tanka full tank…

Som sagt, små tillfällen till glädje ges hela tiden. Plötsligt händer det. Det behöver ju inte vara en storvinst på en skraplott, utan betydligt mer vardagligar händelser. Själv hittade jag en parkeringsplats nära entrén till stormarknaden häromdagen. Sånt känns alltid bra, fast det är klart, det har ju inte varit samma trängsel  på sistone. Ni vet varför (lovade ju att inte nämna eländet).

Okej, jag kan förstå att det kan vara svårt att gå omkring och vissla obekymrat den här våren, ”Always look on the bright side of life”, som Brian i den där Monty Python-filmen, men jag tror att vi måste inse att vi får sänka ribban och göra det bästa av situationen. Skratt och glädje är – utan att överdriva – helt livsnödvändig. 


Det kan ju, istället för att trängas på en uteservering, funka att spela sällskapsspel med familjen en lördagskväll också. Och en vinst kan ju faktiskt ge en glädjekick, även om den inte kan jämföras med när favoritlaget avgör en match i slutminuten. 

Trevlig helg!