Julen 2020 närmar sig. Coronaåret. Coronajulen. Släkthelgen framför alla andra blir inte densamma i år, på grund av den här pandemin som aldrig vill ge sig. Det märks en del uppgivenhet, ”Ska man ens bry sig om att pynta i år?”
Jag tror att det rentav kan vara bra att, så att säga, köra på som vanligt. Vi behöver se adventsljusstakarna i fönstren, känna glöggdoften, spela samma gamla julmusik, spana på galen julbelysning i trädgårdarna och känna att åtminstone något är som vanligt i dessa ovanliga tider.
Det är bara två veckor till första advent. Ganska ofattbart. Det känns som om månaderna bara försvunnit på något sätt – i ett slags coronatöcken.
***
Corona är skit, men har i varje fall inneburit mycket kreativitet. Instängda kulturarbetare har skapat, hittar nya vägar och kämpat. Ofta har det nog mer handlat om behovet att uttrycka sig, att skapa, än att tjäna pengar.
Paul McCartney behöver knappast kämpa för sin ekonomiska överlevnad, men när den outtröttlige 78-åringen var tvungen att stanna hemma i under vårens ”lockdown” så passade han på att på att på egen hand spela in en ny skiva. Släpps i december. Årets ljudklapp?
***
Det finns förstås mycket att reflektera över efter presidentvalet i USA. Jag ska inte ge mig in i någon tung analys, men det känns befriande att vi slipper Donald Trump. Om man han fått en period till hade det varit fara att hans sätt att behandla människor – och media – skulle blivit alltmer normaliserat. Det har utan tvekan funnits tendenser till det på många håll, även i vårt land, att personer med makt avfärdar det som de inte gillar som "fake news”.
***
Apropå valet.
Det går knappt att föreställa sig den panik som skulle utbryta om en person skulle komma med ett maskinvapen hängande över axeln till ett valmöte i Sverige.
Det är dock inget som väcker uppmärksamhet på vissa platser i USA. Såg förra helgen flera inslag där man intervjuat unga amerikanska män, beväpnade upp till tänderna, mitt ibland övriga demonstranter. Något som ingen i deras omgivning ens verkade reflektera över. När en engelsk reporter frågade en av dem varför han bar så mycket vapen i ett sånt här sammanhang blev svaret, ”Bara för att jag får göra det. Det är min konstitutionella rättighet”. Herregud. Ett politiskt ställningstagande alltså! Som om galenskapen inte vore nog tillade han sedan: ”Och poliserna där borta, de bär ju vapen.”
Trevlig helg!