Ljuden är å andra sidan inte särskilt många. Mest skogsduvor och hjortar. Grannen i Landrovern som åker prick 05.30. Och så ljudet 03.30.
Det senare är ett motorljud ackompanjerat av hög musik. Jag somnar snabbt om, men hinner ofta tänka ”det här är helt otroligt, hur länge kan det fortsätta?”
Jag pratar om tidningsbilen förstås. Bilen som lämnar tryckeriet och åker 2,5 mil ut på vischan för att lägga en så färsk morgontidning, att den fortfarande luktar trycksvärta, i min brevlåda.
Jag har svårt att tänka mig ett liv utan den. I mediebruset, där så mycket gallskriker, där annonser hoppar upp och fyller hela skärmen, står papperstidningen för ett lugn. Inget flimrar, inget låter, annat än mitt eget prasslande.
En del av er förstår precis vad jag menar, andra tycker att jag är ett fossil. Morgontidning i papper, vem bryr sig? Ja, det är inte lika många som när jag började som journalist 1980, men det är fortfarande väldigt många.
En gång i tiden var papperstidningen först med det senaste. Så är det inte längre, långt ifrån. Nu råder andra tider och under många år har vi som jobbar i Östgöta Media (Corren, NT, MVT, Folkbladet och VT) byggt upp webbredaktioner vars mål är att vara bäst och snabbast på lokala nyheter. Och nu är vi det. Därför har vi i dagarna också börjat ta betalt. Inte av er papperstidningsprenumeranter, ni har redan tillgång till papperstidning, E-tidning och nyhetssajt.
Men av er andra, som hittills läst gratis på nätet, vill vi ha 1 krona den första månaden. Därefter 99 kronor. För den summan får man en bra flaska vin, en lunch på stan, två glasstrutar med tre kulor, en finpizza, en biobiljett, två Big Mac . . . Man får också runt 2 500 artiklar i månaden. Lokala nyheter, reportage, sport, kultur, opinionsmaterial, inrikes, utrikes. Dygnet runt, vardag som helg, året om.
För många är det här inga konstigheter alls. Ny teknik har skapat nya vanor. Man är van att betala för Netflix, Spotify, ljudböcker eller en bloggare vars arbete man uppskattar. Så varför skulle man inte betala för att få lokala nyheter och reportage? De görs ju inte av oavlönade tjänstehjon, utan av sådana som mig, människor av kött och blod som arbetar för sin försörjning.
Andra är helt oförstående. Skäller och gnäller och tycks tro att vi är ett public service-företag. Dem vill jag fråga: Hur gör du med din veckohandling av mat? Fyller du kundvagnen och går förbi kassan? Hos frissan, klipper du dig och sen bara går? Och var du själv nu än jobbar, gör du det utan lön på ett företag helt utan vinstintresse?
En del av de arga försöker i sociala medier lära ut knep för hur man undkommer betalning av nätartiklarna. Undrar om de är lika tjänstvilliga när det gäller att hjälpa folk att stjäla i affärer. Tipsar de om var övervakningskameror sitter, så att man inte ska åka dit?
Nya vanor kräver nya arbetssätt. Vi äldre, som lärde oss yrket under blysättningens tidevarv, då det fanns oceaner av tid, har fått lära om för att platsa även i en modern och supersnabb mediebransch.
Jag är stolt över att jobba i ett företag som haft förnuft att i tid lägga om kurs så snyggt, snabbt och bra. För vi är ju bra.
Du som inte håller med lägger de tre kronorna, som våra nyhetssajter dagligen kostar, på något annat.
Du som tycker att mitt och mina kollegers arbete är värt de där tre spännen, du betalar.
Eller också är du en trogen papperstidningsprenumerant och då är allt precis som vanligt.
Hur som helst hoppas jag att vi hörs även nästa vecka. Och nästa. Och nästa. Om du vill – så vill jag gärna.