Ögonbryn. Här har man gått och svurit över och bekämpat mördarsniglar, dessa slemmiga hermafroditer, i över tio år och plötsligt finns de i ansiktet på varenda 20-årig tjej. Jag pratar om vår tids ögonbrynsmode. De ska vara grovhuggna, breda och sitta halvvägs upp i pannan. Det gör att mängder av unga tjejer just nu går och ser ut som fågelholkar. Konstant jätteförvånade, som man ju gör när ögonbrynen hissas upp. Men mest ser det ut som om de fått två mördarsniglar slängda i nyllet.
Tack. När togs det ordet bort ur svenska språket? Inga ungar tycks säga tack per automatik längre. Varför? Ses det plötsligt som ett tecken på undergivenhet, som något ålderdomligt och därmed otidsenligt som föräldrarna struntar i att lära ut? Jag vet skolor som tvingas ha temaarbeten kring orden hej, tack och förlåt. Jag tycker tack borde sitta i ryggmärgen långt innan de börjar skolan och vara ett av de första ord glina lär sig. Mamma, pappa, titta, hej, tack. När någon ger dig något eller gör något för dig så visar du din tacksamhet med ordet tack. Hur jädra svårt kan det vara!
Obevakade övergångsställen. Bilister har skyldighet att stanna och släppa över gångtrafikanter vid obevakade övergångsställen. Det gör jag så gärna, men om man är en frisk 18-åring kanske man kan tänka sig att korsa gatan aningen snabbare än en sengångare. Nä då, i ultrarapid och med snoken i mobilen hasar de sig över gatan. Jag måste stålsätta mig för att inte gasa högljutt eller köra på dem. Åtminstone toucha hälsenan en aning. Dessutom: om du använder en reflex under årets mörka period så ökar chansen att jag överhuvud taget ser dig när du, utan minsta blick åt sidorna, kliver rakt ut i gatan.
Bevakade övergångsställen. Snälla unga människor! Man MÅSTE inte trycka för grön gubbe bara för att utrustningen finns. Det finns ingen lagstadgad skyldighet att göra det. Om du ser att du kan korsa gatan bekymmersfritt bara du väntar i tre sekunder, tills närmsta bil kört förbi, så kanske du kan avstå den där knapptryckningen? Då slipper nämligen tio bilar stanna, stå på tomgång långt efter att du gått över, och förpesta luften med onödiga kväveoxider, kolmonoxid, kolväten, svaveldioxid, partiklar och lustgas.
Kalasbyxor. Har ni sett att de där tjocka strumpbyxorna fått en renässans? Skillnaden är att förr satt de på små flickor med klänning, nu sitter de på unga män som motionerar. Först kalasbyxor (det ser åtminstone ut som såna) och sedan ett par sportshorts ovanpå. Jag fattar ingenting. De ser ju ut som jättebebisar. Vart tog joggingbrallan vägen?
Privatsamtal. Snälla, jag vill verkligen inte veta hur full du var i lördags, vem du låg med, hur mycket du hatar Nathalie eller var din senaste piercing sitter. Den typen av högljudda telefonsamtal, i exempelvis en tågvagn, är miljöförstöring. Ta lite hänsyn, för bövelen! Eller sluta åtminstone gapa som om den du pratar med är lomhörd.
För övrigt tycker jag att ni kan dra upp brallorna så jag slipper se era kalsongarslen, sluta gå fyra i bredd när ni möter folk på trottoaren, lägga av med att cykla på trottoarerna, lära er rondellkörning, inse att alla inte uppskattar era sjövilda ungar på restauranger och konserter, lära er handhälsa utan att näven känns som en död fisk, begripa att . . .
Sådär ja. Nu ska jag krypa in under min sten igen.