Jag och några av mina närmaste fick covid-19 men vi blev inte speciellt sjuka eller fick några bestående men. I mitt hushåll är vi fyra och behövde därmed inte känna den ensamhet som många upplevt och lidit så starkt av under pandemin. Jag har inte arbetat inom den hårt utsatta vården eller sett äldre dö när jag gått till jobbet. Och trots att jag många gånger varit orolig och inte kunnat träffa och krama på släkt och vänner i samma utsträckning som tidigare – har jag varit lyckligt lottad i det allmänna kristillstånd som vi befunnit oss i.
Men ...
När mannen som känt min mamma sedan hon föddes, som var min pappas bästa vän, som blev en extrapappa, som levt med sin ungdomskärlek, min gudmor, sedan de var 16 år, blev sjukare och sjukare i den cancer som plågat honom under många år – då blev pandemin nästan outhärdlig. När det sista fysiska farvälet inte fick vara en kram, handen i hans, en smekning över kinden ... utan istället ett märkligt avsked iklädda munskydd, ståendes i en dörröppning på två meters avstånd till vår kära vän – ja då kändes situationen tröstlös.
I mars 2020 ställdes även den journalistiska vardagen på sin spets och inget blev sig likt för mig och mina branschkollegor. Nyhetstrycket var enormt samtidigt som vi skulle ställa om till distansarbete och försöka fullfölja vårt uppdrag utan att komma fysiskt nära personerna vi skulle intervjua.
När det uppstår kris uppstår lätt spekulationer, rykten och tyckande. Åsikter blir sanningar. Det visade sig att suget efter traditionell media var stort och fler vände sig till oss för att ta del av det vi gjorde. Journalistik som stod för sanning, fakta och kvalitet. Tillsammans har journalisterna i vår koncern belyst pandemin ur otaliga vinklar i texter, bilder och video. Dagligen har vi redogjort för smitt- och vårdläget. Under de senaste 18 månaderna har vi förmedlat berättelserna från de som drabbats av covid-19, anhöriga, vårdpersonal, företagare, skolpersonal, elever, idrottare och föreningsmänniskor. Om det svåra men också om ljusglimtarna och vägen tillbaka.
Idag, när många coronarestriktioner hävs, är en historisk dag. Men vi måste fortsätta visa omtanke om andra och om oss själva. Vi har alla ett stort ansvar. Ovaccinerade måste fortfarande hålla avstånd till andra människor och när man känner minsta symtom, även om man är vaccinerad, ska man inte träffa andra.
Samtidigt som samhället öppnar upp låser vi idag upp vår sajt mvt.se, så att alla kan ta del av vår lokaljournalistik. Om du inte är prenumerant idag så hoppas vi att du är det imorgon.
För att stärka relationen med er läsare kan ni som är prenumeranter numera kommentera våra artiklar direkt på mvt.se. Vi vet att ni som tar del av våra nyheter har en massa åsikter. Ni blir berörda, glada, arga eller upprörda. En liten del av artiklarna har ni hittills haft möjlighet att kommentera när vi delar dem på Facebook och Instagram. Men där skriver många utifrån att bara ha läst rubriken, inte hela artikeln. Det gör att diskussionen många gånger kantrar.
Genom att ta tillbaka debatten till vår egen arena hoppas vi på en debatt som kan ge flera nyanser till en händelse, fler infallsvinklar och tankar som kanske även kan leda till journalistiska uppföljningar för redaktionen.
För att vi ska kunna garantera att våra kommentarsfält hålls fritt från kränkningar och påhopp använder vi oss av Ifrågasätt.se, ett företag som modererar kommentarerna, dygnet runt, utifrån vår publicistiska hållning. Och för att kunna diskutera behöver du logga in med ditt bank-id.
Vi inför samtidigt emojisar på våra artiklar, för att du precis som i sociala medier, med ett enkelt knapptryck, kan visa hur du reagerar på artikelns innehåll. Tummen upp, tummen ner, hjärta, glad gubbe, ledsen gubbe eller arg gubbe.
Tidigare i år bestämde vi oss för att vårt åsiktsmaterial skulle vara tillgängligt även för dem som inte prenumererar. Att vi nu inför emojis och kommentarer ser vi som ytterligare ett steg att bidra till debatt och diskussion. Vi tror på att ju fler som deltar i debatten, desto mer välgörande är det för demokratin.