Förra tisdagen träffades vi för första gången på riktigt. Tidigare har jag sett några matcher på tv – mycket mer kontakt har vi inte haft.
Full av förväntan åkte jag till Motala arena för att få mitt första möte med min nya vän inför mitt stundande sommarjobb på MVT.
Min uppgift sträckte sig till att fråga så mycket som möjligt för att lära mig allt kring rapporteringen, men ganska snabbt glömde jag bort frågorna då något annat pockade på min uppmärksamhet. Det var min gode vän speedway som gjorde entré på riktigt, sporten som är lätt att älska.
En vecka har nu gått sedan matchen mot Rospiggarna och fram till den skinande solen i Vetlanda har jag fått lära mig ett och annat om sporten – allt från touch the tape till riders replacement.
Att förarna har fler serier än bara elitserien att koncentrera sig på och att Greg Hancock är svår att inte tycka om.
Förväntningarna inför tisdagskvällens match mot Elit Vetlanda var lika högt ställda som mot Rospiggarna och med mer kött på benen har jag nu avverkat mitt riktiga första arbetspass med min nya vän speedway.
Trots att travbanan i Vetlanda enligt förhandsinformationen skulle innebära en mer avslagen spänning i heaten så har jag stått på tårna i varje heat under hela matchen. En match som innehöll det mesta och där uttrycket "allt kan hända" fick sitt rätta ansikte när Zmarzlik drog runt i starten av heat 14.
Matchen fick så sin avslutning som Piraterna behövde och som de också förtjänade efter den långa jakten. 42-42 inför avgörande heatet med en avslutande femetta gav den fina sommarkvällen den perfekta avslutningen. Med stor förväntan blickar jag nu mot avslutningen på serien och konstaterar med glädje: Speedway släpper jag inte i första taget!