En snabbvisit i hemstaden Motala från min studieort Malmö.
Jag närmar mig Malmö Central, folkströmningen som sker i världen kommer nära. Eller nära och nära.
Under 2014 var 60 miljoner människor på flykt i världen, 86 procent av dessa uppehåller sig i utvecklingsländer, eller ”närområden” som det kallas i debatten. 80 000 sökte asyl i Sverige. Kan man komma nära den folkströmning som sker i världen genom att befinna sig i Sverige?
Precis nedslagen på tåget avbryter killen bredvid och frågar på knackig engelska ”Is this the train to Norrköping?" Jag svarar vänligt: ”Yes, it is”. Får frågan igen: "Good place?”
Killen heter Hasan och har under det senaste året varit på flykt från hemstaden Damaskus. Nu är han äntligen i Sverige.
Han berättar om flykten, allra värst hade gränspolisen i Ungern varit. Slag och skrik som ”GO GO GO” som Hasan själv beskriver det.
Jag frågar om Sverige blir sista anhalten, Hasan skiner upp och nickar. Han verkar lugn och lättad över att vara på plats och han frågar återigen om Norrköping är ett bra ställe.
Jag kliver av i Linköping. Hasan kliver av hållplatsen efter. Vi byter nummer innan vi skiljs.
”Jag vet inte vad jag ska göra”. Jag får ett sms med texten några dagar efter tågresan.
Det fanns ingen plats för honom i Norrköping, denna gång frågar han mig om Märsta är ett bra ställe. Han berättar om drömmen om att få uppehållstillstånd i Sverige, att öppna frisörsalong och att han vill att han och hans fru, som befinner sig i krigets Syrien, ska få ett tryggt hem här.
Jag tänker för mig själv hur många drömmar likt Hasans som aldrig når Sverige just nu, hur många som släcks längs den livsfarliga flyktvägen genom Europa.
Än har inte Hasans dröm släckts.