Omorganisationen av svensk polis har på ett mycket tidigt stadium ifrågasatts av oss i verksamheten på golvet.
Polisen har en ”stark ledning” men bara ett fåtal och dessutom missnöjda befattningshavare som skall utföra det arbete som vi är satta att utföra. Ingen vågar stå upp och uttala sig offentligt. Högsta ledningen förnekar detta och säger att vi har högt i tak, men det blir det ju när man slår undan benen.
I Linköping skall all styrande verksamhet placeras, centralt i den nya regionen. Det är fint, men vilka kommer då att besätta de flesta av dessa tjänster. Exempelvis den nya Regionkommunikationscentralen. Ja, inte är det folk från Eskilstuna eller Jönköping.
Man tillsatte en ny regional utbildningsavdelning med fler än 10 tjänster. Men när vi är så få som tjänstgör i kärnverksamheten på golvet, vilka skall då ha tid/möjlighet att utbildas?
Vi har tidigare haft en informationsdirektör som ensam var utomordentligt väl fungerande. Idag har man en informationsavdelning med 4–5 tjänstemän varav två poliser som kanske skulle behövas på fältet.
I försök att motivera våra yngsta medarbetare gav man dem ökad ingångslön. Det resulterade i att de allra yngsta fick högre lön än de som arbetat 8–10 år. Resultatet av detta är inte svårt att förstå. Personalflykt från såväl tidigare ledning som från medarbetare på golvet. Med dem försvann och försvinner alltjämt såväl arbets- som livserfarenhet. De unga har heller inga äldre, erfarna att luta sig mot. Näringslivet tackar och tar emot med.
Ett flertal mycket erfarna och duktiga medarbetare har sagt upp sig. Hur har HR-avdelningen hanterat detta? Har man försökt ta reda på varför, eller försökt behålla dessa? Nej, inte på något sätt.
Högsta polisledningen i Sverige har beslutat att öka antalet intagna till polishögskolorna eftersom så många slutar. Men detta till trots tappar vi personal. Detta eftersom många säger upp sig, tar förtidspension eller ålderspension – utan att någon i ledningen bryr sig eller ifrågasätter.
Polisledningen talar inte heller sanning när man i nya organisationen lovar ”närhet till befolkningen”. Och i samma andetag stänger man ner väl fungerande polisstationer på de flesta mindre orter. Denna verksamhet skall sedan skötas av 5–6 ambulerande poliser! Vart har då tidigare frangångsrik personkännedom tagit vägen?
Jag har länge trott och tror precis som en före detta rikspolischef att vi snart måste införa en kommunal polisorganisation vilken kan tillse lag, ordning och skapa trygghet.
Avsätt den nuvarande rikspolischefen och ytterligare ett antal av de högsta cheferna. De har tyvärr utarmat och fördärvat vår tidigare väl fungerande organisation, vilken bestod av positiva, glada och i de allra flesta fall duktiga medarbetare.
Kalle Hasing