Svar på ”Lätt att bara vara emot”, Leif Cederqvist (S), 8/5.
För det första vill jag tackar Gunilla Skill för ett välskrivet svar till dig ("Politiker måste tåla kritik", 9/5).
För det andra vill jag ändra några punkter i ditt svar till verkligheten:
För det första vill jag poängtera att jag inte blev inlagd som du påstod i ditt svar på min insändare. Sanningen är att jag efter en väntetid på cirka 7 timmar på LiM akuten blev hemskickad med några piller för blodförtunning. Inte förrän jag åkte med ambulans några dager senare, återigen till akuten, så fick jag reda på varför jag skulle äta blodförtunnande mediciner och denna kvinnliga läkare från Linköping inledde också alla remisser till berörda medicinska instanser som skulle följa upp mina besvär. Som nu har förvärrats.
Är det den sjukvård du eftersträvar?
Apropå din förmodan att jag betalade vården med den taxa som rådde vid tillfället, kan jag tala om för dig att den har jag för länge sedan betalat med mina sociala avgifter till den svenska staten.
Skattekollektivet har med säkerhet inte betalat något som jag inte själv har betalat in till mina sjukdomar genom åren. På grund av att jag inte hade så mycket sjukdomsutfall under mitt yrkesverksamma liv så att jag kunde täcka dessa med mina egna avgifter till den allmänna socialavgiften.
Sedan vill jag komma till ditt uttalande att jag raljerar med att våra äldre ska placeras i Haparanda, där vill jag påminna dig om att det var ett frågetecken bakom påståendet. Jag hoppas att du förstår det. Likaså var det ett frågetecken bakom mitt uttalande om politikernas ”gräddfil till sjukvården”. För det finns väl tillräckligt med socialdemokratiska chefer i sjukvården som har mångdubbla löner än de hjälpande händerna i både sjukvården och äldrevården.
Sedan skriver du om 37 miljoner från riksdagen för fler händer i äldrevården? Det är bara märkligt att det inte gick fram till eldsjälarna i äldrevården.
Till sist så frågar du mig om jag var en av vinnarna när man sänkte skatten.
Där kan jag tala om för dig att det blir ett klart ”nej”, jag blev en förlorare. Anledningen till detta är att jag kom till Sverige på slutet av sextiotalet som färdigutbildad yrkesarbetare från Tyskland. Och tack vare att Tyskland har stått för hela min skolgång, utbildning, yrkesskolan och avslutande ”fackarbetarprovet” i mitt yrke, så får jag betala 5 900 kronor i en extra skatt per år, för att jag får en liten pension från Tyskland som inte ens tas in till Sverige.
Vid en förfrågan fick jag följande nedslående svar: Att jag som svensk medborgare utnyttjade alla våra sociala förmåner.
Hur är det med alla som är inte svenska medborgare och även dessa utnyttjar alla svenskar sociala förmåner? Utan att betala kanske någonting i skatt?
Är det den skattepolitik du företräder? Då tycker jag att du kan lämna politiken och gå i pension.