En del av promenaden går längs Medevivägen, söderut från Metallvägen. Vi svänger sedan ner under Medevivägen och vidare under den nya riksväg 50.
Där, på den nyasfalterade gångbanan, precis innan vi går under riksvägen vid övergången från ny asfalt till gammal, ser jag att det finns ett någon meter långt fuktigt svart område, över hela gångbanan. Vatten tänkte jag. Vi passerar detta.
Precis efter att vi passerat under vägen finns ett liknande fält, tvärs över gångbanan. Vatten eller fukt tänkte jag. Vi passerar även detta.
När jag väl kommer hem med mina pudlar så kopplar jag loss dem och de springer in i huset som vanligt.
Jag själv sätter mig en stund i en stol, varvid min äldsta pudel hoppar upp i mitt knä som vanligt. Då, när jag känner att hennes tassar klibbar fast i min t-tröja, inser jag att det vi gick över, de två fälten som såg ut som vatten, var tjära.
”Nej, det är inte sant”. Jag undersöker hundarnas fötter och inser att de är ihopgeggade av tjära. Golvet har märken av samma tjära.
Mina kläder blir förstörda. Plädarna i soffan likaså. Vi fick ägna hela kvällen åt att rengöra hundarnas tassar, vilket var ett jättejobb. Tjära är väldigt kletigt.
Golven blev skurade med avfettningsmedel. Kläderna tvättade, men gick inte att få rena. Ilskan och irritationen gick i topp.
Jag vet inte vem som är ansvarig för detta, om det är Motala kommun eller om det är Trafikverket. Jag tycker dock att det är hål i huvudet att, en måndag kväll, utan några som helst skyltar, tjära en gångbana på hela dess bredd, på två ställen.
Det måste ha orsakat stora problem för alla som rastar sina hundar längs denna gångväg. Några arbetsfordon i närheten fanns inte som gjorde att man kunde misstänka tjära.
Nåväl, vi slapp i alla fall se ”Homeland” på tv denna måndagkväll. Men hur tänker ni? Varför tjära en gångbana och låta tjäran ligga?