Gamle och tjocke Sokrates var visast av alla i Aten, 2 000 år innan Motala blev till. Detta eftersom bara han visste att han ingenting visste, förutom kunskapen att endast den som vågar fråga får svar.
Den principen är evig och gäller alla livets viktigaste spörsmål, även maten.
Enligt hans elev Platon ställde Sokrates många och tuffa kött- eller köttfria frågor, åt vegetariskt men slaktade brutalt stadens djurofferhungriga stengudar, med filosofiska knivvassa problemkomplex inför stadens radikala ungdomar, varav flera utvecklades till att bli världshistoriska personligheter.
De styrande i Aten kände sig hotade och tvingade filosofen att tömma giftbägaren. Men de sokratiska matfrågorna lever vidare, bland annat i mitt huvud. De utvecklas och vrider, vänder och kräver etiska och logiska matbeslut: kött eller köttfritt, liv eller död för kossan och min själ.
Fakta är att äta och ätas är livets fyra miljarder år urgamla utvecklingslag. Den gäller för liten och stor och för djurplankton och blåval.
Men kossan vill inte slaktas och jag vill inte se henne dö. Genom att blunda blir människan dum och grym. För i djupet av hjärnan har evolutionen skapat förbudet mot att ta någons liv.
Att konsumera kött är normalt, det har vi alltid gjort. Men den förnuftiga människan föds i det ögonblick den ser och älskar andra.
För det jag gör mot min nästa, det gör jag mot mig själv. Då vi är grenar på samma träd och ingen är en öde ö.
Jag trivs bäst i öppna landskap med dess biologiska mångfald. Kossor och människor har levt tillsammans i tusentals år, till nytta för varandra. Men det vackra blev fult när vi åt förnuftets äpple och såg skillnaden på vad som är och på vad som bör vara.
Du kan också ställa sokratiska matfrågor. Helst rationella och fyllda med empati.
För frågorna får följder, de är inte tom filosofi.