Öppet brev till socialnämnden i Motala.
Hörde på avvägar att trygghetsboendena nedanför Samuelsbergshemmet skulle upphöra och att lägenheterna skulle infogas i det allmänna bostadsbeståndet. Det var ju chockartat då just formen trygghetsboende är synnerligen lyckad för oss äldre, som förvisso klarar oss ganska bra, men behöver lite tillsyn och hjälp ibland. Framför allt behöver vi gemenskap om och när ensamheten slår klorna i våra sinnen. Att äta i den gemensamma matsalen, delta i de aktiviteter som anordnas och framför allt. Tryggheten med personal i huset om något skulle hända.
Så jag ställde frågan i mitt parti. Svaret blev svävande att behovet av trygghetsboenden minskat? Det var ett egendomligt svar särskilt som jag visste att Mjölby hade eller planerade att öka antalet trygghetsboenden.
Jag tycker illa om underhandsupplysningar och framför allt ogillar jag svävande svar från mina partikamrater. Så jag använde min kontakt i det kommunala Pensionärsrådet och frågade honom. Jag skulle få svar när pensionärsrådet haft sitt förberedande möte onsdagen den 9 mars. Vilket jag också fick. Nej, Kommunala Pensionärsrådet hade ingen aning om förändringen och uppgiften om att behovet av trygghetsboenden minskat kände rådet inte till. Det är ju flera år sedan jag fick veta att trygghetsboendet i Gamla stan skulle läggas ner på grund av olämpliga lokaler och att i anslutning till detta skulle ett nytt trygghetsboende byggas.
Återigen, trygghetsboenden fyller en viktig funktion för oss äldre. Så viktig att bara en uppgift om minskning av antalet lägenheter kräver ett klarläggande. Förslagsvis i skriftlig form i detta forum.