Motala kommun har en gigantisk underhållsskuld på sin infrastruktur. Gatukontorets tekniker uppskattar den årliga förslitningen på kommunens vägnät till tio miljoner kronor årligen Det är alltså pengar som innebär status quo; inte bättre men heller inte sämre.
Den aktuella budgeten är två miljoner för gatuunderhållet. Det behövs med andra ord en mycket begränsad intelligens för att förstå vad som kommer att hända.
Av dessa två miljoner avser Folkpartiet att använda medel för kommunens del av de enskilda vägarna. Men om nu inte ägarna av enskilda vägar får sitt underhåll bör väl efter vad jag förstår inte heller invånarna i tätorten få några kommunala bidrag till sina gator och vägar?
Konsekvenserna har åtminstone jag i minnet. Vi bodde på Brinken och det dök upp en plan på hur enskilda villa- och fastighetsägare skulle få betala vägunderhållet (även den asfaltering som var nödvändig för att hålla gatorna i skick). Kostnaden skulle bli så hög att de flesta skulle tvingas sälja sina hus och hem. Bara räntor och amortering på gatulånen skulle ha knäckt de flesta. Nu blev det inte så, då resultatet av hugskottet skulle inneburit att de styrande hade förpassats till en så djup grop i nästa val att de aldrig skulle orkat kravla sig upp.
Men idén lever kvar i Folkpartiets minne. Ska vi betala, ska stadsborna betala, att det sedan förmodligen är en minoritet av landsbygdsbefolkningen som har kostnader för sina enskilda vägar gör mindre.
Så vi vet nästan säkert vad som kommer att hända vid en borgerlig valseger i höst. Det gamla spöket om att överflytta kostnaderna för gatuunderhållet kommer tillbaka. Hus- och fastighetsägarna får ta lån eller försöka sälja men ägarna av enskilda vägar får sin rättvisa. Får stadsgatorna ha belysning ska småorterna på landsbygden få det.