Socialminister Gustav Möller (s) skrev på sin tid att ”varje bortslösad skattekrona är att stjäla från en fattig”. I MVT den 17 augusti berättas att bildningsnämnden fått 2,1 miljoner kronor i medel från den statliga vårändringsbudgeten. Bildningschefen säger bland annat att det finns många behov i form av insatser för äldre ungdomar, där resultaten inte är tillräckligt höga och tillägger att de tidigare insatserna i skolan är viktiga för att skapa långsiktiga resultat i slutändan. Avslutningsvis sägs att summan motsvarar ungefär tre lärartjänster.
I en artikel i samma tidning från någon gång på försommaren presenterades två nyinrättade kommunala tjänster av vilka den ena hade den jättespännande titeln ”Gestaltningsstrateg” och den andra, i kommunala sammanhang, något mindre förståeliga ”Evenemangsutvecklare”.
Innehavaren av den förra tjänsten presenterades i ett lokalt TV-inslag, där den nyanställda visade och kommenterade några av alla de rast-/picknickplatser med bord och bänkar som i åratal funnits utplacerade i kommunen.
Den senare tjänsten kunde läsekretsen ta del av i ett stort uppslag i denna tidning. Vari jobbet egentligen bestod framgick inte. Att syssla med evenemang kan inte ses som ett kommunalt åtagande och då i synnerhet inte då denna verksamhet sedan länge är så påfallande väl utvecklad i Motala i form inte bara av Vätternrundan och allt fantastiskt som nu händer i Lokverkstan utan också av alla mer vardagliga events som av företagare, föreningar och olika eldsjälar arrangeras på gator och torg under sommarveckorna.
Jag kan svårligen tänka mig att dessa är betjänta av verksamhetsstöttning från en kommunal tjänsteman. De båda tjänsterna har blivit en stort samtalsämne och vi är väldigt många som gärna skulle vilja bli informerade om följande: Få en kort beskrivning av arbetsuppgifterna och den totala årliga kostnaden för var och en av tjänsterna i form av lön inklusive sociala avgifter och eventuellt annat.
Allt detta för att få en jämförelse i form av antalet välbehövliga lärartjänster som skulle kunna inrättas för motsvarande summa.
Den viktigaste kommunala verksamheten är skolan och kärnan i denna är samspelet mellan lärare och elever i klassrummet. I tider som dessa med stora utmaningar för ungdomarna är det viktigt att mobilisera alla till buds stående medel till skolan. Det är en framtidsfråga för både dem och hela samhället.
Jag är övertygad om att presumtiva Motalabor lägger större vikt vid en välfungerande skolgång för sina barn än ett än större nöjesutbud. Eller ett välplanerat torg.
Per de Faire