Svar till Kjell Fransson.
Till skillnad från majoriteten kommer Kjell Franssons svar prompt och tydligt. Det hedrar honom i mina ögon!
Sedan kan vi ha olika åsikter, det är legitimt. Jag är alltså en fri skribent som inte vill placeras i någon fålla. Vad den nuvarande regeringen och för den delen Motalas styrande majoritet har för sig är jag i många frågor oerhört kritisk mot. Ja, jag är vänsterpartist vilket betyder att jag delar partiets viktigaste frågor. I frågorna om feminism och i förhållandet till de parasiter som nästlar sig in och stjäl av våra gemensamma tillgångar och med räntesnurror och andra finurliga metoder. Men jag vägrar kompromissa, vilket betyder att jag distanserar mig från mitt partis olika sätt att slå knut på sig själva när det gäller att finna former för privatisering utan vinstuttag.
Vi har valt våra förtroendevalda att ”väl förvalta allmänna medel”. Det är att uppgradera det politiska uppdraget, inte tvärtom, tillåta politikerna att smita och överlämna sitt ansvar till privata bolag utan möjlighet till insyn. Jag är övertygad om att det inom intraprenadens väggar finns det spelrum som krävs för den initiativrikedom och professionalism som personalen besitter. Dessutom har våra förtroendevalda full insyn och medarbetarna fullständigt meddelarskydd vilket borde skydda verksamheterna mot övertramp.
Sen till Liberalerna och deras inriktning ”förstelärare”. Vem kom på ett så fullständigt idiotiskt förslag? Vilka formella kriterier gäller för rekryteringen? Med vilken auktoritet kan dessa verka som respekterade föredömen?
Att försvaret skars ner och värnpliktssystemet skrotades var väl Alliansens beslut? Likaså utförsäljningen av försvarets vapen och inventarier. Det går bara att förstå som en förberedelse till Nato-anslutning. Väpnade allianser leder alltid till krig, där är historien entydig. Liberalerna går sålunda inte fredens väg utan det kommande krigets.