På 1960- och 70-talen förstördes ett stort antal svenska städers centrum, speciellt vid ”Stora torget”.
Anledningen var att ett antal Konsumvaruhus uppfördes. Värsta exemplet, i mina ögon, är Kungsbacka, där torget omges av tidiga 1800-talshus, och en Konsumbunker.
Motala, (Tore Pettersson), ville inte vara sämre, varför vi 1974 fick ”Konsumborgen” vid torget. Affärerna gick inte så bra, varför man under vånda flyttade till Bråstorp, till en plats som Östenssons tackat nej till. Det gick inte bättre där!
I de flesta svenska städer kom en tillnyktring på 1980- och 90-talen. Inga nya lador. Centrum ska förtätas, med affärer och bostäder.
Nu ska man i Motala med vissa kommunalpolitikers hjälp göra ett nytt försök, genom att uppföra en ny bunker på en av Motalas bästa tomter. Detta i ett läge när Coop, som det numera heter, har uppenbara ekonomiska problem.
Blir det en ny halvtom galleria om några år?
Kvarteret Linden bör bebyggas med ett byggnad som matchar huset på andra sidan gatan, med motsvarande höjd. Det utesluter inte att Coop kan få ha sin butik i fastigheten.
Marianne Walters prat om Motalas utveckling och om jobben, är vad man kan kalla ”bullshit”.
Motala utvecklas definitivt bättre med ett tilltalande centrum, än med en Cooplada. Pratet om jobben är inte heller trovärdigt. Här handlar det i princip om ett nollsummespel, de övriga mataffärerna i Motala kommer att få säga upp viss personal. Man får inte flera invånare eller turister med en Cooplada, och vi andra äter redan alldeles för mycket, så oss kan man inte räkna med.
Tanken om politisk nepotism ligger mycket nära.