I mitt förra svar till Andreas Norlén och partikollega betonade jag det väsentliga i att se det uppenbara i det som sker och har skett. Jag gjorde mig för tydlighets skull omaket att beskriva nödvändigheten att se åt rätt håll med en anekdot ur verkligheten. Hjälpte det? Naturligtvis inte då Andreas Norlén med tillhörande doktorshatt inte läser vad andra skriver utan mal på med sitt mantra om brott och straff som om ingen annan väg är möjlig. Hans verklighet är tydligen ”den enda vägens politik” i det här fallet jaga småbuset med poliser i varje gathörn och sätt sen i ungarna på institution tills de lärt sig så mycket jävulskap att de blir ogörliga i sociala sammanhang.
Det finns en annan väg doktor Norlén och den är lika gammal som den sociala människan För att samhällen ska fungera krävs samhörighetskänsla och solidaritet.
Den enskilda människan måste känna sin plats bland alla de andra och delta i den gemenskapen, först då fungerar samhället. Att detta gäller i synnerhet de unga som skall finna sin plats och börja samverka i gemenskapen är lika elementärt som att en komocka kommer från en ko och inte från en älg.
Framtidshopp är något som varenda människa måste bära med sig och det gäller i högsta grad för de unga som skall etablera sig i samhället och finna sig tillrätta med samhällets skrivna och oskrivna regler. Skapar politikerna ett samhälle som stänger ute och diskriminerar ungdomarna kommer vissa av dem att söka sin framtid vid sidan av samhället. Det är också elementärt och fordrar ingen doktorshatt.
Alliansen har under sin regeringstid skapat ett segregerat samhälle, Ett två-tredjedelssamhälle där särskilt de unga har det svårt. Lösningen är inte flera poliser. Lösningen är att återskapa det solidariska samhället där människor bryr sig om varandra och välkomnar de unga in i gemenskapen.