Tänk om en industri släppte ut något som gjorde människor sjuka. Om människorna drabbades av sömnstörningar, minnesproblem, koncentrationsproblem. Om de drabbades av cancer. Om utsläppen ledde till att spermiernas DNA skadades och det ledde till missbildningar och svårigheter att få barn. Om ofödda barns utveckling skadades. Om deras hjärnors känsliga utveckling påverkades och det senare visade sig i form av beteendestörningar som ADHD, försämrat minne och inlärningsproblem. Om utsläppen förorsakade ökad risk för svåra neurologiska sjukdomar som Alzheimers eller demens.
Hur skulle vi reagera då? Skulle tidningarna skriva om det? Skulle radio och tv uppmärksamma det? Skulle ansvariga myndigheter reagera? Skulle våra förtroendevalda reagera?
Nej, ingen skulle reagera. Vi har nämligen redan en sådan industri vars utsläpp täcker hela landet och ingen reagerar. Det är helt tyst. Nästan. De som har drabbats av utsläppen och insett sambandet reagerar.
Ett fåtal som satt sig in i frågan har sedan länge reagerat och som tur är ökar denna skara. Fler och fler inser sambandet mellan utsläppen och ökande ohälsa och reagerar.
Nu har människor från Sverige, Norge, Danmark och Finland gått samman och kräver gemensamt att ansvariga ska reagera.
Gå in på stralskyddsstiftelsen.se och läs vad och varför de ställer krav på att ansvariga skall reagera.
Industrin som orsakar utsläppen är telecomindustrin och några av kraven som ställs på ansvariga är att:
– användningen av trådlös teknik omedelbart stoppas i skolorna,
– tydliga varningar till de allra känsligaste grupperna utfärdas,
– människor som rapporterar symtom av strålningen måste tas på allvar och erbjudas skydd,
– gränsvärdena sänks radikalt så att de skyddar också mot långtidsexponering.