Svar på: "(S): Är Motalas barn och unga trygga på våra HVB-hem?"
HVB-hem spelar en viktig roll för att ge barn och unga i behov av stöd en trygg och utvecklande miljö när hemmaplansalternativ inte är tillräckliga. Men hur kan vi säkerställa att dessa hem verkligen är en plats där unga och barn kan känna sig trygga och få det stöd som de behöver? I Motala kommun tas denna fråga på stort allvar, och insatser görs för att garantera kvalitet och trygghet i de HVB-hem som används.
Först och främst är det viktigt att förstå skillnaden mellan HVB-hem och de statliga SIS-hemmen. SIS-hem drivs av Statens institutionsstyrelse och riktar sig till unga som vårdas enligt Lagen om vård av unga (LVU), ofta med begränsande åtgärder som inlåsning. HVB-hemmen å andra sidan, drivs huvudsakligen av privata aktörer, men ibland även av kommuner och Regioner. Dessa hem kräver tillstånd av Inspektionen för vård och Omsorg (IVO), som också ansvarar för tillsynen.
Kommunen lägger stort fokus på att kvalitetssäkra de HVB-hem där barn och unga placeras. Det innebär att vi kontrollerar tillstånd och tillsynsrapporter. Även tillbaka i tiden. Vi använder upphandlade hem genom Sveriges kommuner och Regioner (SKR), som ska säkerställa att höga krav uppfylls. Vi genomför regelbundna uppföljningar av placeringarna, inklusive besök och samtal med utförare samt samråd med socialsekreterare.
Trots dessa åtgärder kan vi i kommunen konstatera att vissa problem är svåra att komma åt enbart på lokal nivå. Det handlar till exempel om polisrapporterade brister eller otrygghet i vissa hem. En nationell översyn av HVB-verksamheten och tillsynsprocessen ser vi därför som nödvändig för att öka tryggheten och säkerheten.
Motala har också satsat på stödboenden för barn och unga mellan 16 och 20 år, vilket erbjuder en enklare form av stöd för de som klarar av att leva mer självständigt. Därutöver driver kommunen tillsammans med andra kommuner i länet och Regionen ett gemensamt HVB i Norrköping.
Kommunen har också tidigare drivit egna HVB-hem, men dessa fick läggas ner på grund av kvalitetsbrist och höga kostnader i jämförelse med privata utförare.
Tryggheten på HVB-hemmen är inte bara ett ansvar för kommunen, utan för hela samhället. Genom ett fortsatt kvalitetsarbete, samarbete mellan olika aktörer och nationellt stöd kan vi säkerställa att barn och unga får det stöd de behöver för att utvecklas och må bra. I Motala är detta arbete redan igång. Det är en resa som kräver kontinuerlig uppföljning och engagemang.