Det är adventstid och vi närmar oss juletiden. –
Vår omvärld beskrivs i media – med all rätt – som en orostid med krigshärdar över stora delar av världen, med miserabla flyktingläger, med stora flyktingströmmar, högerextrema och vänsterextrema krafter skapar kaos, ”fake news” lurar överallt, kriminella skakar om vårt samhälle och en andra våg av coronaviruset splittrar vår gemenskap med familj, arbetskamrater och vänner.
Våra liv utsätts för stora påfrestningar och vi är nog alla rätt trötta och slitna. Det är lätt att bli förblindad av alla negativa nyheter. Vad kan vi göra i denna adventstid?
Låt oss alla skala av oss åtminstone för en tid: konflikter, meningsmotsättningar, hätska debatter, klagan på varandra, kritik över allt som är fel.
Låt oss hejda oss, stanna upp, gå in i en lugn långsamhet utan att för den skull bli lata och ineffektiva och söka vad som är rätt för oss människor.
Låt oss minska på alla "måsten" och lätta på kraven du ställer på dig själv. Allt börjar med att söka frid i dig själv, att sluta fred med dig själv så att du kan söka frid med andra och sluta fred med andra.
Bakom alla våra fasader finns en längtan, en längtan vi alla har gemensamt - att få leva ett meningsfullt liv i gemenskap - i frid - med fred och respekt för alla människors lika värden.
Vi behöver alla regelbundet ett andrum i dessa tider. Många gånger måste detta andrum vara ett konkret andrum, isolerat från vardagens stress och brus.
Sök upp ett kyrkorum, tänd ett ljus, slå dig ner en stund, knäpp dina händer, andas ut och låt blicken vila i ljuslågan för en stund.
Ljuset du tänder är en liten del av det du äger, bara en liten del av din tid, något av dig själv. Ett ljus låter sig – ställföreträdande för dig – förbrukas. Ljus ber innerligt för dig.