För några veckor sedan samlades jag och ett 30-tal engagerade PRO-medlemmar för att lyssna till en föreläsning om egenmonitorering. En digital lösning där man istället för att gå till vårdcentralen mäter sina värden hemifrån, vårdpersonalen får alla värden automatiskt och patienten får hjälp direkt om ett värde sticker ut – helt kostnadsfritt för patienten. Vad bra! Men det måste vara nytt, eftersom ingen på föreningsmötet hört talas om det förut?
När vi då fick höra att det funnits i regionen i snart fem år och finns att tillgå på ett 20-tal vårdcentraler höll många på att sätta kaffet i vrångstrupen. Fem år? Då är det nog inte särskilt prioriterat om vi inte vet om det.
Jag gick hem och undersöka. Det visar sig att det från politiken är prioriterat, att det ses som en åtgärd för att hindra onödiga sjukhusinläggningar och även har visat sig minska pressen på vårdcentralerna. Det är faktiskt så prioriterat att ”målet är att erbjuda alla relevanta patientgrupper egenmonitorering, med fokus på patienter med kroniska sjukdomar.” Den senaste siffran jag har är att 900 patienter, med en medelålder på knappt 53 år, anslutits efter snart fem år. Alltså inte ens 0,2 procent av invånarna i Östergötland – och var är alla pensionärer? Måste jag som 88-åring jaga lösningen själv för att få den?
Hur kan en sjukvård i så stor ekonomisk kris undgå att uppmuntra patienterna att använda de lösningar som finns för att underlätta? Och hur kan den grupp som borde vara mest prioriterad för egenmonitorering (nämligen vi äldre, där 9 av 10 över 65 år har minst en kronisk sjukdom) inte ens känna till att det finns? Jag och många med mig hade räckt upp handen direkt om vi faktiskt fått frågan att delta.
I våras skrev PROs distriktsordförande Anne-Louise Aspanius en klok insändare kopplat till vårdkrisen: ”Låt våra medlemmar bidra till att lösa vårdkrisen!”, där egenmonitorering var den lösning hon lyfte upp för att avlasta vården och samtidigt ge äldre en bättre vård: ”... förutom att vara en lösning för andra så vill vi faktiskt också få en bättre vård själva. En jämlik vård, där nya möjligheter inte är beroende av vilken vårdcentral man är skriven på. Jag hoppas nu att regionen börjar erbjuda egenmonitorering till alla våra medlemmar, oavsett var i länet man bor. ”
Vi äldre förtjänar att ta del av samhällets lösningar och jag kommer fortsätta kämpa för att det ska bli så.