Insändare: Vem vill riskera livet för underhållning?

Det har varit svårt att missa många populära artister och kulturpersonligheter som med Jonas Gardell i spetsen, skriker sig hesa om att restriktioner om antal personer i en lokal har drabbat nöjesindustrin hårt. Visst är det så, men samtidigt är det en storm i ett vattenglas. Vi har tidigare sett hur artister med miljontillgångar beviljats bidrag för att klara krisen, samtidigt som resurserna är otillräckliga i till exempel äldrevården och skyddsutrustning saknats i sjukvården.

Jag minns när Jonas Gardell var en frisk fläkt, som många gånger klarsynt och med en drypande ironi påpekade orimliga attityder i samhället. En av hans livsdeviser ”shut up and suck!” är ett gott råd som han själv och många andra artister borde följa. Lösningen är inte att tillåta större folksamlingar så artister och arrangörer inte drabbas av coronakrisen.

Förresten, vem tar ansvaret om folk insjuknar under ett uppträdande? Vi har redan sett flera exempel att smittspridning på fester lett till lokala coronautbrott. Frågan är väl om folk är så dumma att de är beredda att riskera livet för lite underhållning. Underhållningsindustrin får göra som alla andra, acceptera läget och söka nya vägar för att nå sin publik.